Inte Hemsedal

Nu skulle jag och Trassa varit i Hemsedal och tränat jakt i en vecka. Trassa valde att pricka in denna vecka med att löpa.. så tänkte jag att det kunde vara trevligt att åka upp några dagar och träffa gamla norgehundvänner även om vi inte fick vara på kurs. Till igår kväll. Istället har vi legat i Elias lägenhet och tittat på tv och jobbat hårt för att inte gråta trots att folk har fått cancer, blivit kära, vunnit guldmedaljer och hjälpt sina vänner. Trassa har nog tyckt att det har varit skönt också - låtsas jag iallafall.

Nu har jag några gratis dagar när jag kan göra allt som jag inte hinner annars. Slappa. Lata mig. Fundera lite till på vad jag ska ta mig till. och i pauserna mellan detta viktiga ta en träningstur.

Vi hade en väldigt bra promenad i torsdags. Gick upp till Getryggen. Lade en tennisboll i gräset vid ett träd vid grusplanen nästan hemma. Vid grillplatsen halvägs upp gjorde vi en stor fyrkant som gick över väg och inne i vad jag tyckte var ganska snårig skog och en dummy i varje hörne. Kändes som att trassa inte märkte när jag lade ner dummysarna för hon bara åt gräs (fast hon egentligen inte fick) och tittade åt ett annat håll.

Vid skicken gick hon rakare och bättre än vad jag hade väntat mig, gav mig lite extra uppmuntran att fortsätta. Var inte så långa avstånd, men nästan så att jag inte hade kommit ihåg själv (nja inte helt sant) men hon gjorde det som sagt bättre än jag förväntat mig.

Väl på getryggen fick hon några tennisbollar i tät låg vegetation som inte var ljung men som luktar lite mer. Det klarade hon fint. Har blivit mer exakt på markeringarna tycker jag :)

Promenaden gick vidare till V. långvattnet där vi har sett ut en vik tidigare. Hon fick sitta och stanna på ena sidan medan jag gick över, visade henne en dummy, gömde en extra och gick tillbaka. Vågar inte ta med henne runt än för att jag inte är säker på att hon klarar det om vi inte har gått samma väg och har ingen lust att misslyckas nu. Vi håller på att bygga förtroende - ska jag försöka komma ihåg! Då vill jag gärna ha en medhjälpare på andra sidan som kan rycka in om jag inte skulle få över henne själv. Tre egna försök - sen hjälp!

De två skicken gick fint över, lite problem att hitta när hon kom över (vilket inte var så konstigt när jag stod där hon hade suttit, hade ställt mig bakom en liten dunge med dummyn så det var svårt att bedömma att det var bakom dungen och inte i). Andra skicket gick också bra. Var dessutom någon som hoppade i vattnet lite längre bort när hon var halvägs över. Bra störning som hon tittade mot, plaskade runt lite, men fortsatte framåt efter ett ut.

Nästan hemma var det inga problem att hitta en sedan länge slängd tennisboll. Hon är ju en duktig flicka när hon vill!

Får se nu hur många fler timmar det tar innan vi orkar resa oss och vandra hemåt.

Två hundar

Igår fick vi hit "storebror" Terry som skall stanna över helgen. Hann också med lite besök av syster med än så länge yngsta sonen. På kvällen när de hade åkt tog jag och hundarna med oss lite dummys upp på Getryggen till vårat standardställe.

Nyttigt för trassa att få sitta och titta när någon annan får jobba - utan att jag blir nervös för att hon ska sticka. Då sitter hon naturligtvis så stilla man bara kan. Kastade ut några markeringar på tre olika ställen, sen plockade jag upp en för att jag tyckte att det blev för svårt. Har en förmåga att inte riktigt tänka och så blir det bara dåligt alltihop, så nu tänkte jag att jag inte skulle utmana något öde.

Skickade Terry på den första och var egentligen inte alls säker på om han kunde minnas så länge - men det kunde han och det som är härligast med den hunden för mig som är van vid min är att han direkt vänder och kommer tillbaka, nästan snabbare än han sprang ut.

Sen fick Trassa hämta en på samma ställe. Jag var beredd att rycka ut om hon skulle ge sig av för att titta efter övriga som var slängda, så fint som hon gjorde i helgen. Men nejdå, när jag är bredd så gör hon ingenting. Tror att det är mest när hon inte ser mig eller jag henne, då kan hon göra vad som helst och gör det.

Efter den tänkte jag att jag får testa den som jag kastade nästan på linje ungefär dubbelt så långt bort. Gick inte spikrakt, men ändå bra att få henne dit. Hon letade lite i området och så drog hon ut åt sidan. Jag stoppade och dirigerade tillbaka.. om och om igen.. gick närmare och fortsatte.. ingen dummy.. kallade in för att gå och titta själv, så att jag visste EXAKT vart hon skulle. Då kommer jag på - det var denna dummyn jag plockade upp :( Inte lätt att vara liten trasa då. Släppte en ny dummy i området gick tillbaka och skickade ut henne och hon hittade direkt!

Bakläxa igen för min del. Måste tänka lite innan och komma ihåg! Men hon tog stopp och tecken bra. Inte perfekt men bra. om det kan vara bra när det inte är perfekt, inte helt övertygad.

Terry fick några markeringar och dirigeringar som han klarade över mina förväntningar iallafall. Men jag vet ju inte riktigt vad jag skall förvänta mig av honom heller. Det får han bevisa på träningen imorgon!

Varmt, varmt, varmt..

Nu när jag faktiskt har tagit mig runt 8:an med mor i 25 gradigt väder med solsken kan jag ju inte hoppa över att få med det. Måste få berömma mig själv lite också. Duktig Åsa. Målet för tillfället är en gång i veckan. Förra gången var torsdag. Nu får jag vila en hel vecka om jag vill.

Jag gick lite på vägen. Sen spurtade jag vid två tillfällen men benen kändes väldigt tunga. Mor sa att det var jobbigare än det brukar. Då blev jag glad, för det var jobbigt, men det är väl det som är tanken. Inte lever man väl för att ha det bra?

Planering för markeringsträning

Lördag eller söndag. Jag kommer antagligen ha med mig Terry istället för Trassa eller båda två och byta. Får se.

Tänkte att dagen skulle ägnas åt markeringsträning för det tyckte jag att de flesta var mindre bra på senast.

Som uppvärmning börjar vi med lite stadgeövning kombinerat med markering för människor. Sägs att det är bra att veta var dummyn ligger själv om man ska kunna hjälpa hunden. Blir också en lite lugnare start för de hetare hundarna.

Nästa moment blir enligt vad Kerstin Andersson beskrev på kennelmästerskapet för ett år sedan. Gräva ner små dummies på litet område. Kasta markering i området så hunden ser, vända hunden om, medhjälpare plockar upp dummy, hunden skickas och måste vara nogrann även med nosen för att hitta de nergrävda dummiesarna. Beroende på hur bra det går för varje hund varierar vi avståndet till markeringsområdet som är nytt för varje markering. Börjar det fungera bra och vi vill fortsätta kan vi avancera till att plocka in terrängbyten och hinder också..

ja, då är det bara att testa och se hur det går. Lite synd om Trassa inte får vara med bara.. men jag skulle ju bara göra lätta välkontrollerade saker med henne ett tag.. just det.. tålamod!

Kennelmästerskap

Då var årets kennelmästerskap över. Träning på lördagen och tävling på söndagen. Träningen började med att stå på linje, två rader med fyra ekipage i varje. Sten kastades i vattnet och sen en markering på land utan referenspunkter. En hund ur bakre ledet skulle hämta markeringen och de i främre ledet sitta kvar. Gärna tyst och fint.

Just det gick inte så bra för oss. Efter ca 5 kast stack trassa dessutom efter stenplasket i vattnet, precis när vi vände om. Får ta lite ansvar eftersom tränaren precis hade sagt att det var bättre att vända vänster för att behålla kontrollen och jag envisades att vända höger för att jag tycker "att hon ska klara det". Är nog inte alltid helt rättvis mot henne. Men det fanns positiva delar också. När hon fick hämta sin markering så spikade hon den och kom fint tillbaka men det var vår favoritterräng också - äng!

Nästa övning blev att simma över en långsmal damm för att hämta dummy en bit upp på andra sidan. Jag var tydligen lite modig och chansade på en dold. Gick bra att få henne över vattnet - om än inte helt rakt. Sen att få henne vidare upp ca 20-30m (sagt av en helt utan ögonmått) visade sig vara väldigt svårt och hon lyssnade inte på stopp eller riktning när hon väl stoppade. Jag blev tvungen att leta tillbaka minnena från vattendirigeringen där jag fick kommentaren att jag såg ut som att jag gav upp (vilket jag också gjorde) och känna att hur det än går så ska jag inte ge upp, inte förrän någon säger till mig. Efter mycket kamp så fick vi bärgat dummyn över till min sida igen, men det var illa nog att jag fick ont i öronen av min egen visselpipa. Inte något gott tecken. Hade också slutat lyssna om jag var hund.

Behöver väl inte nämnas att hon stegvis lyssnade sämre och sämre för att lägga in sitt värsta ignorera signal för att sedan byta dummy beteende. Betyder inte annat än att börja om, bygga upp utrustad med mycket tålamod och mycket envishet. Så nu blir det snälla "omöjliga att misslyckas med" övningar ett tag framöver. Borde ange en tid hur länge. Var ju tanken med att skriva på detta stället, eller att generellt skriva. Märker att det gör mig lite nervös för då blir jag tvungen att följa det och det kanske jag inte klarar. Särskilt om jag ska träna med de andra i helgen, fast då ska jag planera så det finns ju utrymme för att styra dethela.

Har tänkt att vi ska träna markeringar och det är okonfliktfyllt så länge det går bra. För vår del väldigt konfliktfyllt när det inte går bra. Kan vara nära hela tiden, då blir det inte så farligt. Skriva planering imorgon. om jag hinner..

Om styckeindelningarna verkar slumpartade så skyller jag på min syster :)

En vanlig dag

Idag blev det vår kära getrygg med mor. Är väldigt van vid att vara där i sällskap med lite tennisbollar och dummiesar, så en aning svårt att bara sitta och äta och titta på utsikt - men skönt (kallt). Passade på att gå fot nästan hela vägen hem. Hon gick avslappnat och fint men bakåtdragna öron och lite lägre svans. Skulle bara vilja att hon såg sån ut när första hunden kastar sig i vattnet också, men så är jag väl känd för att aldrig bli riktigt nöjd. Har även idag funderat på att springa för att sen stänga av klockan och somna om. Fick stå upp hela dagen på jobbet istället.

Gruppträning - Träningsgrupp

Nu är vi två trötta. Har varit på jaktträning med fyra andra flattar idag. Mestadels av Trassas familj. Började med en jaktstig med fokus på korrekt fot, gick bra. Tycker att hon har blivit lite lugnare och inte helt så påväg att explodera närsomhelst nu efter våren. Kan vara ålder, äntligen. Sen en lång dirigering till dold plats som alla hundar fick följa med ut och titta på. Detta är inte så bra för våran del eftersom jag inte har fått ordning på hennes bytarvanor (än..) så jag sprang efter för att kunna kalla in/skälla om hon sökte vidare med dummyn i munnen - vilket hon naturligtvis gjorde - så ingen skada skedd denna gång.. Senaste teorin där är att jag inte kan tillåta henne att byta någonsin utan hon måste tro att jag ser henne även när hon inte ser mig. Fick tips om en övning att man kan lägga ut lite dummies bakom en buske och så står man själv bakom busken när någon annan skickar min hund. Försöker hon då byta finns då ett mycket bra tillfälle att korrigera. Nu brukar inte detta vara ett problem på tävling när hundarna inte tittar på när flera dummiesar slängs ut. Sen sköt vi lite med apportkastare, den typen hon brukar vara ganska dålig på att hitta, men det gick bättre än jag förväntade mig, det anser jag givetvis att det beror på min tidigare ljungträning.. Sen övergick vi till lite markering/dirigering över sjö. Så mycket bättre det går efter vårat vatteninternat, men lite grinig kan jag ändå bli när hon inte lyssnar riktigt på stoppsignalen på andra sidan sjön, men det var ändå den som hjälpte henne att stanna upp och vända åt rätt håll - hoppas att hon märkte det också! Så det är bara att fortsätta, med noggrannhet och millimeterpetighet. Stopp betyder stopp, höger betyder höger, sitt betyder faktiskt sitt...
Nu skäller Trassa i sömnen, det enda som håller mig vaken.