söndag 31 oktober 2010

Lydnadskurs

I tisdags. Många dagar sedan nu. Var riktigt kul. Är som att Trassa skärper sig när det är andra hundar i närheten. Vi skulle gå fot och blev runtkommenderade av en av ledarna. Hon sa till när jag skulle belöna, vilket då var när trassa gick riktigt bra!

I början gick hon helt ok, men ju mer vi gick desto bättre gjorde hon - väldigt härlig känsla och jag blir så glad på den lilla hunden. Ger mig mer motivation att fortsätta också. Tanken är att få ett avbrott från jaktträningen där vi så ofta hamnar i konflikt, utan istället göra något som vi båda kan känna oss nöjda över :)

Ledarna för kursen har pratat om att ha några tillfällen efter jul och att vi gemensamt anmäler oss till en tävling sen. Det låter som en bra strategi tycker jag.

Det vi skall lägga energi på nu är:
- Fotgående över geggig plan - hon tittar gärna ner när hon märker att underlaget ändras (iof inte så konstigt)
- Höger och vänstersväng, tappar henne ibland, behöver bli stabilare.
- Ställande och läggande under gång. Tydligen inte så bra att blanda, så vi börjar med ställande som jag har upplevt som svårast och så kan vi fortsätta med sitt, stå och ligg framför.
- Hoppet tror jag inte blir några problem, men jag tror inte heller att hon helt vet vad det betyder, så mer träning där. Kanske en sväng till klubben idag..?
- Stora problemet: Få henne att hålla apporten utan att tugga. Klickade henne fel nästan alla gånger på kursen senast.. träning av förare.

Så nu är det bara att gå ut och träna..!

onsdag 20 oktober 2010


Trassa som nästan ettåring och fortfarande norsk

Ny tanke .. eller variant på gammal

Dirigeringsproblem som vanligt. Dirigeringsproblem som grundar sig i markeringsproblem. För markeringar ligger hon på ca 50% nu för tiden. Antagligen en siffra med stor felmarginal - men det är sämre än det borde vara.

Dirigeringsproblemen är som tidigare att hon troligen stannar, åtminstonde första försöket, men vid sido - eller uttecken så går hon dit hon vill. Uttecken är något stabilare än sidotecken. (Kan vara ett tecken (tecken som i sign) på att jag skall träna höger/vänster lite mer envist som jag faktiskt har gjort med ut. Många dummys på rad som hon inte ser hur många de är och två störningsmarkeringar på sidorna och hon skall gå ut hela tiden.)

Senaste eller nya som jag tydligen vill kalla det tanken är att VARJE gång jag stoppar henne i ett markeringsarbete där hon har "tappat bort" markeringen skall jag gå fram till henne, ge henne en godis, gå en bit mot markeringen (med bonusen att jag kan se precis var den är) sen gå tillbaka till min utskicksplats och skicka henne mot dummyn.

Anledningen till denna lite övertydliga metod är att det inte känns så bra att hon nästan alltid (eller alltid) misslyckas på första försöket. Jag vill att hon skall lyckas på första, annars lär hon sig bara att först kan hon göra som hon vill, men sen när jag kommer ut och säger till - DÅ måste hon lyssna.

Förhoppningen är att om jag gör såhär tillräckligt många gånger så kommer hon börja associera stoppet med att hon ska lyssna/lyda/samarbeta också - inte bara stanna.

Skulle det inte bli resultatet, då vet jag ändå att vi har lyckats de gångerna. Hon är inte olydig och vi misslyckas inte med uppgiften.

Första gångerna kan jag gå fram och lyfta på markeringen, sen bara gå i närheten, sen bara gå lite i riktningen, sen bara fram och se henne godisen och tillslut kan jag stå där jag står och peka ut riktningen för henne!

Kanske ska läsa på lite om klickerkriterier, för att ha det som guidning när det är dags att gå till nästa nivå. 80% lyckade repetitioner - kan det vara bekant? För undersökning..

söndag 17 oktober 2010

Bortlämnad

I helgen har jag och familj varit i Ästad och badat undervattensbastu. Mycket finare än jag trodde att det skulle vara och mycket kallare i vattnet.

Trassa har fått bo hos sin "farmor och farfar" där hon trivs väldigt bra! Mot kvällen nu blev hon lite entusiastisk igen (vaken) så vi påbörjade lite inlärning av kryp. Tyvärr vet jag inte riktigt ur man gör eller vad man ska tänka på, men det ska nog bli bra. Hon får en godis om hon försöker krypa fram mot den. Handen stängs om hon reser sig för att ta godisen.

Vi får testa lite mer och sen kanske det fungerar!

Har börjat lydnadskurs på GMBK också. Var längesedan vi tränade något sådant och Trassa tyckte det var kul att få gå fot igen kändes det som. Ska vi bara komma igång och träna lite mellan kurstillfällena också..

söndag 10 oktober 2010

Working Test Stättared

Då var årets tävlingsframträdande över. Tur att det inte var mer än ett.

Började med walk up med två hundar. Lite ångest redan där, ska hon knalla, kommer hon gå fot. Vi fick gå efter skytten som först sköt mot en dirigering, sen mot en markering. Den andra hunden fick ta markeringen och vi fick dirigeringen. Ut. Stopp. Höger. Sök. Dummy in! Jaa, det kanske funkar dethär. Kanske envis träning har gett resultat.

Ny transport. Skott mot dirigering, skott mot markering. Skickade på markeringen. Springer rakt ut .. och förbi. Lite lugn, hon jobbar sig nog tillbaka snart. Nähä. Inkallning. Ingen reaktion. Inkallning. Ingen reaktion. Och några gånger till. Plötsligt i höjd med dummy på dirigeringssida. Stopp. Höger. Sök. Dummy in!! phu..

:.(ska vara ett mattetecken, två punkter över en under i triangel) 14 poäng.

Efteråt kan man alltid gräma sig lite åt att "varför blåste jag inte stopp när hon passera på väg ut.." Svar: du är för långsam och snål med dina poäng och slutar inte hoppas på att hunden skall kunna markera.

Station 2 för oss: Något de kallar riktat närsök. Hade enklast beskrivit det som en dold dirigering markerad med 2 snitslar, kanske mer människospår än på en vanlig dirigering, vad vet jag. Här kallades det iallafall för närsök - riktat sådant.

Som man snabbt hör av den bittra stämman gick inte detta så bra för oss. Skicka ut, ca. fem meter fram fastnade hon i första lukten. Så fortsatte det tills jag kallade in. Ingen kontakt ALLS. Inte kul. Många hundar svepte fram och tillbaka och hade av någon anledning svårt att ta uttecken på denna stationen. Kändes som att det var mycket vittring av något i marken här. (min ursäkt)
:. 0 poäng

TREDJE. Dubbelmarkering 180 grader med lite fördröjning och bestämd skickordning. Spikade första. Försvann i fjärran på andra (efter att ha sprungit över markeringen, än har jag inte lärt mig att hon tydligen inte markerar). Inkallning. Ingen reaktion. Inkallning.. ja, ren upprepning av tidigare markering fast ÄNNU värre. Här började jag bli less och bad om att få gå ut och hämta henne istället. Fick och gjorde. Knappt att hon kunde slita näsan ur backen då ens.
:. 0 poäng (oj!)

Här tänkte jag bryta. Bryta för att inte förstöra senaste halvårets envishetsträning. Efter lite överläggning med min trevliga parkamrat på första stationen, som hade ett resultat väldigt likt vårat, bestämde vi att det kommer en lång vinter att träna över dagens svek mot träningslinjen. Så vi fortsatte. Mot allt sunt förnuft.

Station 4. Vattendirigering över vik med skott, sades vara ca 35 meter. I mina ögon minst 50.. men kortare än maderna som vi har tränat på mest. Transporten ner gick fint. Hon höll riktigt bra fotgående genom hela trots att hon ville hoppa ur skinnet konstant. Det är vi(jag) nöjda med.

Skickade ut och hon höll riktningen bra. Efter två tredjedelar av vägen började hon dra sig lite in mot viken. Stopp, fin liten cirkel tillbaka för ögonkontakt (redan här smälter jag) ett ut som hon vänder helt ut på den gamla linjen. Upp på helt rätt ställe. Sök. DUMMY! Direkt ner i vattnet och tillbaka till mig. Kommer upp. Sitt och lämna av och sen skaka.

Där kom leendet spontat tillbaka. Kändes som gamla fina tider. Sötistrassa.

:. 19 poäng (så mycket bättre en sån poäng känns efter två nollor)

Sista posten: Linjetag på land. Inte så långt. Inte så svårt. Tyckte inte trassa heller. Rakt fram. (några) stoppsignaler. Sök. Dummy hem. Skönt!

:. 18 poäng

Totalt blev poängen 51. Inte mycket att skryta med, men det var väl inte tanken heller.

När domarna delade ut sina val för respektive station sade en av dem att hon nu var nere på sitt fjärdeval. De andra hade åkt hem. Fjärdevalet var jag och Trassa på vattendirigeringen! Lite synd att inte vara första, men en flaska vin och fjärde bästa hund av alla EKL och ÖKL ekipage på en vattendirigering en bedrövlig dag kändes som en väldigt bra avslutning för oss. Så det tackar jag för!

Sammanfattning. Samarbete är fortfarande ett konstigt ord och ganska onödigt enligt trassa, men vet man inte var dummyn är så är det väl ok, OM det inte luktar väldigt gott av något annat då..

Funderade lite på hemvägen. Hon har varit duktig på inkallning som en signal för kom närmare, det har hon tydligen tappat helt.

Träningstips till migsjälv: Gå rakt ut med hunden, gärna en stig i början, fast inte så bra sikt. Släpp en dummy bakom ryggen så hon inte märker. Vänd om och sitt. Kasta en dummy vidare ut. Lämna hunden och gå tillbaka över dummyn och lika långt till. Kalla in. Blås sök strax innan hon passerar dummyn. Jihiii, va kul det var!! Skicka till den kastade som ett linjetag, eller gå hela vägen och plocka upp den själv.

Variera och skicka ut ibland och se till att hon inte byter på hemvägen, då kan det vara på en stig där dummyn syns tydligare så att hon blir frestad att byta.

Lite "roliga" inkallningar även under arbete och "seriös" träning. Skilja tydligare på komnärmare och kom helt hit enligt karins tips.