måndag 20 september 2010
Nytt försök i vatten
Efter att ha tittat på elithundar en hel dag och lagt ut (och tydligen grävt ner) dummysar till deras sök under en dag, blev det äntligen Trassas tur. Detta för att hon trots allt skötte sig bra när hon bara fick vänta i bilen och ta någon korttur emellanåt.
Vi åkte upp till platsen som jägaren hade rekommenderat oss. Med täta gummistövlar och bra balans var det inga problem att ta sig över till vad som nu är en liten ö. Där placerades 4 dummies och så balanserades det tillbaka igen.
Vi gick runt en vik, ganska blöt och lerigt och skickade tillbaka mot dummyplatsen. Hon verkar ha fattat detta ordentligt. Tycker hon har utvecklats bra, både i simning och i förmågan att komma ihåg även när hon blir skickad från ett helt annat ställe än hon satt på när dummiesarna lades ut.
Innan andra skicket kastade jag en markering ca. 45 grader från dit hon skulle. Fick säga nej två gånger - så var det inga problem att passera och hämta sig en dummy från samma område igen.
För tredje skicket gick vi längre bort från viken så att vinkeln hon skickades i blev ungefär 45 grader (om det var 90 innan) och sträckan då också längre. Här gick hon upp på land längre till höger men höll sig längs strandkanten bort till området (inte så konstigt). Vet inte riktigt om tredje resultatet är något att vara så stolt över, men jag är fortfarande glad bara över att få henne till andra sidan. Vi kan börja jobba lite mer med vinklar till våren :)
Fjärde och sista skickade jag precis vid vattenstigen till ön, fast med en vinkel vid sidan av övergången. Var ganska övertygad om att hon skulle ta vattenstigen ändå, men det gjorde hon inte! Istället följde hon den riktningen jag pekade åt rakt genom lite vattenväxter och djupare vatten över till ön. Trevligt att bli överraskad åt det hållet!!
Här hade jag slängt en markering i vassen åt andra hållet, så när hon kom över till ön vek hon av ditåt. Blåste stop. Hon stannade. Visade höger. Hon gick höger och bort till det gamla området. Letade lite, gav upp, kom tillbaka genom vattnet. Blåste stopp. Hon tittade. Visade ut. Hon sprang ut, till området igen och hittade dummyn! Jihii! det är sånt som jag har väntat på i några månader nu och det känns som att det börjar komma.. sakta men säkert..
Gäller att komma ihåg att det inte är några andra hundar, inga skott, ingen nervös matte, ingen mental uppjagning innan. Men ändå!
Sen fick hon hämta markeringen och vi gick nöjda hemåt!
Vattenstig
Etiketter:
Jaktträning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar