torsdag 13 januari 2011
söndag 2 januari 2011
Att utnyttja snön
Nu har jag och Trassa haft premiär i längdåkningsspåret. Har varit sugen att testa länge nu, hon är ju duktig på att dra i kopplet - så att dra till lite nytta kändes inte helt omöjligt.
Vi tog med oss mor och åkte till Öjersjö Golfbana för det stora testet. Eftersom jag misstänkte att jag inte skulle kunna ha någon total kontroll över Trassa föredrog jag ett ställe där det inte var för mycket folk. Här möttes vi av en full parkering och människor, skidor och stavar överallt..
Troligen av lathet och kanske lite utmanaödetlängtan stannade vi kvar och bestämde oss för ett varv på 6 kilometersslingan. Till min fasa började spåren med en nedförsbacke. Vi gav oss av och så fort Trassa märkte att jag hängde på i lite högre fart ökade hon, och ökade och ökade.. Jag hängde på skrattande och skrikande med full koncentration på att hålla balansen - det gick!
Några fall blev det längs spåret, men främst när vi nästan inte hade någon fart. Det verkade som att trassa väldigt gärna ville komma ikapp de som åkte framför för då fick hon extra fart. Efter ca halva slingan började hon nog bli lite trött, för då kunde mamma nästan hålla jämn fart med oss.
Det vi hade behövt lära oss är däremot hur man får hunden att springa rakt framför en - nu sprang hon lite mer snett framför. Tänker mig att hon blir snedsliten då och det vill jag ju inte.. Nu verkar snön däremot ge sig, så vi kanske får vänta ett år till..
Vi tog med oss mor och åkte till Öjersjö Golfbana för det stora testet. Eftersom jag misstänkte att jag inte skulle kunna ha någon total kontroll över Trassa föredrog jag ett ställe där det inte var för mycket folk. Här möttes vi av en full parkering och människor, skidor och stavar överallt..
Troligen av lathet och kanske lite utmanaödetlängtan stannade vi kvar och bestämde oss för ett varv på 6 kilometersslingan. Till min fasa började spåren med en nedförsbacke. Vi gav oss av och så fort Trassa märkte att jag hängde på i lite högre fart ökade hon, och ökade och ökade.. Jag hängde på skrattande och skrikande med full koncentration på att hålla balansen - det gick!
Några fall blev det längs spåret, men främst när vi nästan inte hade någon fart. Det verkade som att trassa väldigt gärna ville komma ikapp de som åkte framför för då fick hon extra fart. Efter ca halva slingan började hon nog bli lite trött, för då kunde mamma nästan hålla jämn fart med oss.
Det vi hade behövt lära oss är däremot hur man får hunden att springa rakt framför en - nu sprang hon lite mer snett framför. Tänker mig att hon blir snedsliten då och det vill jag ju inte.. Nu verkar snön däremot ge sig, så vi kanske får vänta ett år till..
Ett halvårs förfall
Jag och elias gjorde ett tappert försök att komma igång med lite inneklättring igen. I vanliga fall brukar jag utan problem komma upp för 6a väggar, även nya leder. 6b brukar gå med lite problem, men dock gå. 6c är utmaningsnivån..
Denna gången kändes det inte helt så. Vi började på 6a som gick, men en led på 6a+ knäckte oss båda.. Kan vara lite nedslående, men var riktigt kul ändå. 6a+ leden som jag inte klarade var med mycket balans och dåliga grepp - min favoritledtyp helt enkelt! Nu skall det undersökas hur många veckor det tar innan jag klarar den!
Blir nog inga klätterkurser detta året (heller). Vi har precis bestämt oss för att ta 40 dagars vandring över norra Spanien, den efterlängtade pilgrimsleden till Santiago de Compostela. Denna lilla utflykt får vara tillräckligt på äventyrsfronten detta nya 2011. Skall bli spännande att se hur länge kroppen håller och om det kommer vara mest plågsamt eller mest fantastiskt. Med min verklighetsuppfattning tror jag naturligtvis att det kommer vara underbart hela tiden!
Denna gången kändes det inte helt så. Vi började på 6a som gick, men en led på 6a+ knäckte oss båda.. Kan vara lite nedslående, men var riktigt kul ändå. 6a+ leden som jag inte klarade var med mycket balans och dåliga grepp - min favoritledtyp helt enkelt! Nu skall det undersökas hur många veckor det tar innan jag klarar den!
Blir nog inga klätterkurser detta året (heller). Vi har precis bestämt oss för att ta 40 dagars vandring över norra Spanien, den efterlängtade pilgrimsleden till Santiago de Compostela. Denna lilla utflykt får vara tillräckligt på äventyrsfronten detta nya 2011. Skall bli spännande att se hur länge kroppen håller och om det kommer vara mest plågsamt eller mest fantastiskt. Med min verklighetsuppfattning tror jag naturligtvis att det kommer vara underbart hela tiden!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)