Nu har jag och Trassa haft premiär i längdåkningsspåret. Har varit sugen att testa länge nu, hon är ju duktig på att dra i kopplet - så att dra till lite nytta kändes inte helt omöjligt.
Vi tog med oss mor och åkte till Öjersjö Golfbana för det stora testet. Eftersom jag misstänkte att jag inte skulle kunna ha någon total kontroll över Trassa föredrog jag ett ställe där det inte var för mycket folk. Här möttes vi av en full parkering och människor, skidor och stavar överallt..
Troligen av lathet och kanske lite utmanaödetlängtan stannade vi kvar och bestämde oss för ett varv på 6 kilometersslingan. Till min fasa började spåren med en nedförsbacke. Vi gav oss av och så fort Trassa märkte att jag hängde på i lite högre fart ökade hon, och ökade och ökade.. Jag hängde på skrattande och skrikande med full koncentration på att hålla balansen - det gick!
Några fall blev det längs spåret, men främst när vi nästan inte hade någon fart. Det verkade som att trassa väldigt gärna ville komma ikapp de som åkte framför för då fick hon extra fart. Efter ca halva slingan började hon nog bli lite trött, för då kunde mamma nästan hålla jämn fart med oss.
Det vi hade behövt lära oss är däremot hur man får hunden att springa rakt framför en - nu sprang hon lite mer snett framför. Tänker mig att hon blir snedsliten då och det vill jag ju inte.. Nu verkar snön däremot ge sig, så vi kanske får vänta ett år till..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar