är tyvärr över.. Det har varit väldigt bra och lärorikt. Jag tycker trassa har blivit bättre, men framför allt har jag blivit lite tryggare och säkrare i hur jag skall hantera henne. Det som har fattats det senaste är dock motivation från min sida, hon behöver överbevisas OFTA om att det är jag som vet och inte hon och att hon tjänar på att lyssna på mig.
Markeringarna är dock fortfarande lite av ett mysterium. Ibland gör hon det riktigt bra, ibland är hon helt värdelös. En teori är att det är om hon skärper sig och är med eller inte, men hon borde i vilket fall vilja hitta apporten, särskilt när hon har möjlighet att göra det utan mig.
men nu var det ju dirigeringar det handlade om.. vi gjorde lite självkontrollövningar, alltså kollade om hunden förstår handsignalerna, sånt har vi gjort ganska mycket, två synliga vid sidorna, en dold bakom och skicka bak/ut. Det gick väl inte helt smärtfritt här, men helt ok (om det inte var för mig..)
Efter lunch var det vattendirigering. Det värsta här var min stressade hund, en tunga ner i marken och skakningar konstant i hela kroppen. Konstigt nog verkar det inte påverka hennes prestationer särskilt mycket. Hon lyssnade på stoppsignal, sådär på riktningar, men inte värre än på land. I stort tycker jag hon klarade vattnet bra, lyder nog lite bättre än på land eftersom det inte går så fort :) sen är det inga snygga, raka och tysta skick direkt, men det kommer om vi orkar träna..
Sista för helgen blev en avtestningsdirigering. En dold dummy på ca 70m håll med ett skott från en dold skytt. De flesta hundarna hade mer eller mindre problem här. Trassa sprang rakt ut, rakare än det flesta innan, inte helt likt henne. Hon hamnade på fel sida av vinden och jag blev tvungen att börja dirigera. Då var det inte så snyggt längre. Slutade med att jag stod två meter framför henne och visade vänster. Då lyssnade hon och hittade dummyn. 1-0 till Åsa :)
Birgitta tyckte ändå att jag skulle vara nöjd med vår avslutning, dels den raka fina linjen och sen att jag fick drivit igenom alla signaler, även om jag fick stå nära. Som jämförelse mot vårat första besök där när jag inte ens fick henne fem meter rakt ut....
Nu gäller det bara att fortsätta, försöka övertyga och överraska och nöta lite ..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar