Sverigepremiär och 1a pris!!!

I dag har jag och Trassa varit duktiga, eller haft tur, eller vi har nog varit rätt så duktiga med lite tur (och en vänligt inställd domare).

Första jaktprovsstarten på svensk mark. Trodde jag skulle vara nervösare. Får tacka övriga jobbigheter i veckan som kanske har tagit bort focus lite. Trassa hann ladda innan iallafall. Små gnällde lite redan innan vi gick in, då misstänkte jag att det inte skulle gå så bra.

Jag är verkligen glad för all hård fotträning som vi har ägnat oss åt, hon höll sin position nästan hela provet igenom (med lite tjat från min sida).

När provet väl startade gick allt förvånansvärt bra.
Markering - Ut och hem.

Dirigering land - Ut, ut, stopp, sök höger och hem.

Dubbel markering på vatten Ut och hem. Nr 2 blev ett extra ut för att hon skulle få vittring och sen hem.
Efter detta satt vi uppställda för vattendirigering. Skottet har gått när vår parkamrat ropar JAa till sin hund för att den skall komma sista metern med viltet. Då hoppar trassa i vattnet. Jaha, så nollar vi.. det som ändå gick riktigt bra.. Jag plockar upp henne på land igen och skickar med ett ljudligt UT. Då flyger två hundar ner i vattnet, det blir lite rörigt, men sen tar trassa upp sin riktning med lite hjälp från mig och håller en nästan perfekt (enligt mig) linje till viltet, söksignal och hem.

Söket går bra, jag visslar in henne några gånger för att hon inte skall söka vidare, inget domarn kommenterar. När det bara är en fasan kvar som många hundar har haft svårt att hitta säger han att jag ska skicka henne så långt ut jag kan. Usch tänker jag, är det nu det ska bevisas att hon bara gör vad hon vill. Skickar med ut och fortsätter uppmana med ut tills hon har sprungit så långt så jag inte ser henne längre. Att hon kan vissa saker som jag inte tror.. Vid ett tillfälle hamnade hon för långt åt höger, ca 80-100 -- många meter ut. Känner att jag måste blåsa stopp, men vill ju inte visa att hon inte lyder. Blåser, och hunden stannar direkt och tittar på mig sådär fint som andra hundar brukar göra mot sina förare. Jag visar vänster och hon springer vänster - det är min flicka det - och samtidigt inte :) men hon var nog trött.. Hon hittade därimot aldrig fasanen men domaren verkade nöjd bara av att hon hade varit i området

Avslutningen var en enkelmarkering igen. Ut och hem!

Som sammanfattning sa domaren att han knappt hade märkt oss, vi var ett sånt ekipage som man ville ha med på jakt, man ställer dem någonstans och ger dem några uppgifter, så fixar dem det utan att det märks. Tydligen positivt eftersom han bortsåg från Trassas oönskade dopp och gav oss en ETTA!! Ja, vi fick ju spåra upp en kanin först, då blev jag nervös.. men det gick så fint så fint..

Så här upplevde domaren situationen enligt protokoll:
Samarbetsvilja: Visar bra samarbetsvilja
Sökarbete: Söker bra, täcker hela marken i djup och bredd, finner sina vilt
Fart: God
Uthållighet: Håller provet igenom
Näsa: Används väl
Dirigerbarhet: Låter sig styras både på land och vatten, finner
Markeringsförmåga: Markerar bra både land och vatten
Skottreaktion: Tyst och fast
Stadga: Lugn och fast inför fallande vilt
Apporteringslust: Apporterar direkt med bra inlevereringar
Apportgrepp: Mjukt och korrekt
Simteknik: Simmar bra
Vattenarbete: Arbetar gärna i vatten
Spårningsförmåga: Klarar spår
Hundtolerans: Uppträder korrekt
Sammanfattande kritik: En tik som arbetar bra och stör ej sin omgivning och utför sitt arbete bra.

Ja, visst är hon korrekt lilla trassan. Några små små pip lät hon slippa undan och vid några tillfällen trodde jag hon skulle krypa ur sitt skinn, men nog är det härligt att hon ändå upplevs som lugn och korrekt till och med på ett prov.

Nu ska vi njuta av detta ett tag och fundera på om vi verkligen vill starta igen..