Riktig Jakt

Igår var dagen som jag har fasat för länge. Testa hur Trassa uppför sig på en riktig jakt! Vi (jag och Maggan) fick tack vare vår uppfödare komma ner till Varberg och "hjälpa till" på gårdagens jakt.

Ett väldigt trevligt arrangemang men god mat och sociala, glada människor. Första passet var på rapphöns. Jonatan som ledde jakten drev upp dem med hjälp av sin spaniel och vi satt och väntade, väntade och väntade.. Våran skytt träffade nog en, men den hittade vi inte igen.. istället fick vi prova att lägga ut en som var nyskjuten och den tog både Trassa och Thyra utan problem.

Trassa i väntan på fågeln som aldrig kom, såt 1

Efter lunch blev det andjakt istället, lite mer action där. Våran skytt sköt 5 änder som trassa apporterade snabbt och utan tvekan. Ljudnivån på hunden gick också upp motsvarande grad, men trots att hon var väldigt igång, så kunde hon lyssna på signaler och visade inga tendenser till att vilja söka vidare - hon var inte heller särskilt långt ifrån mig, så hon kanske inte tyckte det var värt risken..

Stolta andapportörer!

Nästa pass blev rapphönsen igen. Där fick vi stå som apportörer till Ola, tyvärr kom det inga fåglar i våran riktning, så det blev inga skott där. Jonatan hade lagt ut en fågel på en stig som han hade skjutit, så dit skickade jag Trassa som hittade utan problem. Vi fick också söka efter en fågel de inte hade hittat på morgonpasset, Trassa och spanieln sökte av samma område och tillslut hittade Trassa den, liten kall fågel.

Här trodde vi att dagen var slut, men en sista såt med änder skulle hinnas med. Här hade nog skyttarna tröttnat lite, så av ca 20 skott blev det en träff. Även här lade Jonatan ut några som spanieln hade hämtat så att vi kunde få träna lite på apporteringen. Första gick bra, när vi skulle hämta den andra lyssnade inte trassa särskilt bra, jag ville att hon skulle gå vänster men hon gick bara ut, men tillslut kom hon till rätt ställe. Den sista hon hämtade var skadeskjuten, hon fick tatt den först, sen smet den ifrån henne och hon kastade sig efter den och fick tag på den igen. Nu var jag beredd på att jag skulle vara tvungen att knäcka nacken på denna lilla and, jag hade försökt en gång tidigare, men blivit tvungen att be skytten om hjälp. Jag började snurra anden stannade upp, den sprattlade fortfarande, gjorde lite till, sprattlade, gjorde lite till och plötsligt lossar huvudet och jag skriker till och slänger den ifrån mig - trassa snabbt efter den och försöker sticka med den och anden - ja den flaxar fortfarande. Mycket obehagligt. Extra obehagligt eftersom alla står tio meter bort och tittar på.. och säger att "den är nog död nu".

Ja, alltid lär man sig något. Änder kan tappa huvudet och det kan röra sig MYCKET även om de uppenbarligen är döda och JA lite otäckt är det.. men konstigt nog väldigt spännande också!

ja, ja, här fick jag BÄRA Olas gevär en stund, Maggan fotar

Det tråkiga med dagen var Trassas passiva uppförande, hon var ganska gnällig hela tiden och jag lyckades inte få henne att sluta. Frågan är om hon bara skulle bli värre och värre med fler jakter eller om hon skulle lära sig att det är lite väntan men sen händer det något. Det sista är nog mer önskedröm. Karin sade att det kan vara bra om hon sitter i bilen under själva jakten och bara får vara med på eftersöken i början. Vi får väl se om vi får någon mer möjlighet att testa till att börja med. Arbetsmässigt var hon väldigt duktig och det verkade även jaktledaren tycka, så vi får hoppas på ett återvälkomnande.

Viltparad med delar av apportörskaran