Nu har jag och Trassa flyttat ut till Tjörn och skall vara här fram till jul. Vi har tagit det ganska lugnt med träningen. Lydnaden som vi satte igång med under hösten blir det inte jobbat mycket med.
När jag jobbar här är Trassa med mig och vid lunchen varje dag går vi ut 30-60min och tränar. Har hittat lite skog bakom kyrkogården där vi har sprungit upp snön. Focuset är som vanligt signaler. Stopp, ut, höger, vänster. Några dummys smyger jag ut så hon inte ser det, några lämnar jag över natten och några lägger jag ut när vi kommer dit. Det trevliga med träningen nu är att det känns som att det går bättre. Hon lyssnar fint (på det mesta) och kommer nästan in med dummyn snabbare än hon springer ut - det är ju inte riktigt likt henne..
Kan vara att hon är lite van vid området nu och att hon har accepterat att där måste hon lyssna, där vet jag var dummysarna ligger. En fördel är också snön. Det fungerar att lägga ut varje dummy en gång, sen blir de för isiga. Jag har med ca 6 dummysar. Detta gör att jag inte kan överdriva övningarna, utan bara göra några stycken, så hinner varken hon eller jag tröttna på det.
Emellanåt följer jag också det jag har lovat. Blåsa stopp, gå fram och ge henne en godis, gå tillbaka, skicka.
Ser fram emot våra tre helger med dirigering till våren. Skall bli väldigt spännande, dels att få lära mig mycket och dels att se om hon har lärt sig något sedan vi var där senast..
tisdag 14 december 2010
tisdag 30 november 2010
Vinter
och väldigt kallt. Det gör att vi mest håller oss inne, så mycket det går utan att Trassa blir för jobbig.
Inne har vi börjat med kryp - bara för att ha något att träna på. Borde nog träna på "stanna utan att röra några tassar" istället, men nyinlärning är lite roligare..
Var i Umeå förra veckan. Där var det också kallt. Klarade testerna! 9.41 på löpningen (-4s) och 12.76 på hinderbanan, även den snabbare än senast. Dockan var inga problem denna gången heller. Tack axlar :)
Nu väntar samma väntan som i somras. Skall jag komma med denna gången..? Nähä.. jaha.. bara att vänta alltså. Till vecka 05 - ganska länge. Jag hade tyckt det passade att börja om ett år. Januari 2012. Det låter bra!
Är lite sugen på att fortsätta jaktträningen med Trassa. Lugnt och tålmodigt försöka få ordning på dirigeringen. Om det finns så mycket tålamod i världen.
Sofie är på bättringsväg. Blir nog ca en vecka på Blå stjärnan med operation och intensivvård. Det är betalningen för att man äter rep och filtar. Lilla flickan. Snart är hon ute och busar i skogen igen!
Inne har vi börjat med kryp - bara för att ha något att träna på. Borde nog träna på "stanna utan att röra några tassar" istället, men nyinlärning är lite roligare..
Var i Umeå förra veckan. Där var det också kallt. Klarade testerna! 9.41 på löpningen (-4s) och 12.76 på hinderbanan, även den snabbare än senast. Dockan var inga problem denna gången heller. Tack axlar :)
Nu väntar samma väntan som i somras. Skall jag komma med denna gången..? Nähä.. jaha.. bara att vänta alltså. Till vecka 05 - ganska länge. Jag hade tyckt det passade att börja om ett år. Januari 2012. Det låter bra!
Är lite sugen på att fortsätta jaktträningen med Trassa. Lugnt och tålmodigt försöka få ordning på dirigeringen. Om det finns så mycket tålamod i världen.
Sofie är på bättringsväg. Blir nog ca en vecka på Blå stjärnan med operation och intensivvård. Det är betalningen för att man äter rep och filtar. Lilla flickan. Snart är hon ute och busar i skogen igen!
torsdag 18 november 2010
:(
Benet har stegvis blivit bättre. Underbar känsla på tisdagkväll att sträcka ut benen i sängen och känna efter.. inte ont någonstans! Oron för att inte kunna hoppa och springa i Umeå på torsdag finns tyvärr kvar.
Trassan får givetvis inte göra så mycket nu eftersom jag går så lite som möjligt, men det kan kanske vara skönt för henne att vila några dagar också. Igår fick jag skickat ett mail för att anmäla mig till tre helgers dirigeringskurs hos Birgitta S-W, nu hoppas jag bara att vi kommer med!
Lyckades söka ett jobb igår också, hade varit väldigt kul att få, men vad svårt det är att skriva. Skall ta några dagar i det nya året och försöka få ihop ett bra brev så att jag inte behöver göra det på nytt för varje jobb. Skulle skicka med ett kort också .. det var inte lättast att hitta .. detta blev resultatet:
Inte direkt ett foto lämpligt för jobbansökan
Nu är det istället full fokus på Hus 5 på Rågåden. Mycket som skall ut under mina två veckor som jag har kvar att jobba, men nu börjar jag få lite mer grepp om vad som skall göras - och det underlättar alltid :)
Nu ska jag och hundarna halta oss runt en liten, liten morgonpromenad och sen blir det jobb.
torsdag 11 november 2010
KM Hundar i kålltorp
Protokoll från vår debut
Jag var väldigt nöjd med vårat första försök på ett helt lydnadsprogram. Var tveksam innan om det kanske var för tidigt, hon är ju trots allt bara snart fyra år..
Det bästa under hela programmet var att det kändes som att Trassa tyckte att det var kul hela tiden - jag trodde att hon skulle tappa intresset när hon märkte att köttbullarna aldrig infann sig, men icke, hon var lika entusiastisk hela tiden. Duktig tös!
Det vi ska träna på blir:
Ingångar - hon har börjat svänga runt mer framför mig igen, vilket resulterar i att hon kraschar in i mitt ben ibland (slarvigt avslut).
Läggande och ställande under gång - bara fortsätta träna mer!
Apportering - lugn träning hålla stilla, och ta apporten på kommando inte innan.
Träna stadga. Tyckte även vår kursledare. Stå/sitt/ligg tills annat kommando ges. Kunna gå runt henne utan att hon flyttar med. Här har vi ett ganska stort jobb framför oss.
Kan konstatera att det var ett bra val att vara med på tävlingen. Träningen känns mycket roligare och mer motiverande nu än vad den gjorde innan. Vi ska också få lära oss lite nya moment på kursen inför högre klasser som vi kan roa oss med under vintern. Kanske dags att ta upp framförgåendet också igen.. :)
Det bästa under hela programmet var att det kändes som att Trassa tyckte att det var kul hela tiden - jag trodde att hon skulle tappa intresset när hon märkte att köttbullarna aldrig infann sig, men icke, hon var lika entusiastisk hela tiden. Duktig tös!
Det vi ska träna på blir:
Ingångar - hon har börjat svänga runt mer framför mig igen, vilket resulterar i att hon kraschar in i mitt ben ibland (slarvigt avslut).
Läggande och ställande under gång - bara fortsätta träna mer!
Apportering - lugn träning hålla stilla, och ta apporten på kommando inte innan.
Träna stadga. Tyckte även vår kursledare. Stå/sitt/ligg tills annat kommando ges. Kunna gå runt henne utan att hon flyttar med. Här har vi ett ganska stort jobb framför oss.
Kan konstatera att det var ett bra val att vara med på tävlingen. Träningen känns mycket roligare och mer motiverande nu än vad den gjorde innan. Vi ska också få lära oss lite nya moment på kursen inför högre klasser som vi kan roa oss med under vintern. Kanske dags att ta upp framförgåendet också igen.. :)
onsdag 10 november 2010
fredag 5 november 2010
Genrep
Vi har anmält oss till lydnadstävling imorgon. Gick ut för att bara träna lite idag. Slutade med att jag trodde att Trassa var väldigt dålig.
I ett litet ögonblick av frustration över hennes eviga gräs/jordätande kastade jag nycklarna mot henne och träffade.. hmm.. mitt i pannan :( hon gnällde till lite och jag passade på att ömka henne så mycket jag kunde. Varför inte passa på..?
Efter det blev hon väldigt låg. Tog knappt godis, ville verkligen inte sitta. Kunde tänka sig att hämta tennisboll, men inte mycket mer. Vi gick hem. Båda lite hängiga plötsligt - en av dåligt samvete och en av ett eventuellt dödshot.
Väl hemma verkade hon väldigt trött, men kunde med lite knäckebröd som muta tänka sig att sitta i fotposition igen. Sen har hon blivit mer och mer sig själv. Jag är bara frågetecken fortfarande. Är det ett bakben (eller fram) som spökar eller tog hon bara så illa vid sig, hon som inte brukar reagera nämnvärt på något.
Det lär åtmindstonde dröja innan jag får för mig att kasta några nycklar på henne igen, lilla flickan.. I morgon får jag se hur hon verkar. Tycker inte hon att det är kul för att jag har varit dum så får vi bryta och börja om från början igen, med vetskapen om hur lätt det är att förstöra.
I ett litet ögonblick av frustration över hennes eviga gräs/jordätande kastade jag nycklarna mot henne och träffade.. hmm.. mitt i pannan :( hon gnällde till lite och jag passade på att ömka henne så mycket jag kunde. Varför inte passa på..?
Efter det blev hon väldigt låg. Tog knappt godis, ville verkligen inte sitta. Kunde tänka sig att hämta tennisboll, men inte mycket mer. Vi gick hem. Båda lite hängiga plötsligt - en av dåligt samvete och en av ett eventuellt dödshot.
Väl hemma verkade hon väldigt trött, men kunde med lite knäckebröd som muta tänka sig att sitta i fotposition igen. Sen har hon blivit mer och mer sig själv. Jag är bara frågetecken fortfarande. Är det ett bakben (eller fram) som spökar eller tog hon bara så illa vid sig, hon som inte brukar reagera nämnvärt på något.
Det lär åtmindstonde dröja innan jag får för mig att kasta några nycklar på henne igen, lilla flickan.. I morgon får jag se hur hon verkar. Tycker inte hon att det är kul för att jag har varit dum så får vi bryta och börja om från början igen, med vetskapen om hur lätt det är att förstöra.
8:an
Har jag, Elias och trassa sprungit idag. Gick väl ganska bra. Sprang hela vägen och var inte så jobbigt som det skulle kunna vara, men det är inte särskilt kul heller.. men det kanske det inte skall vara.
Tänker mig att det har hjälpt att jag har spelat fotboll med jobbet iallafall, så konditionen är nog inte sämre än i somras ändå, fast jag inte har sprungit på ett tag.
Fick veta igår att det är nya fystester den 25 november. I den fantastiska staden Umeå. Nära och bra. Kändes mest som ett skämt - men tycker inte att jag har något val så nu är flyg och vandrarhem bokat, så får jag ladda lite mentalt igen!
Tänker mig att det har hjälpt att jag har spelat fotboll med jobbet iallafall, så konditionen är nog inte sämre än i somras ändå, fast jag inte har sprungit på ett tag.
Fick veta igår att det är nya fystester den 25 november. I den fantastiska staden Umeå. Nära och bra. Kändes mest som ett skämt - men tycker inte att jag har något val så nu är flyg och vandrarhem bokat, så får jag ladda lite mentalt igen!
söndag 31 oktober 2010
Lydnadskurs
I tisdags. Många dagar sedan nu. Var riktigt kul. Är som att Trassa skärper sig när det är andra hundar i närheten. Vi skulle gå fot och blev runtkommenderade av en av ledarna. Hon sa till när jag skulle belöna, vilket då var när trassa gick riktigt bra!
I början gick hon helt ok, men ju mer vi gick desto bättre gjorde hon - väldigt härlig känsla och jag blir så glad på den lilla hunden. Ger mig mer motivation att fortsätta också. Tanken är att få ett avbrott från jaktträningen där vi så ofta hamnar i konflikt, utan istället göra något som vi båda kan känna oss nöjda över :)
Ledarna för kursen har pratat om att ha några tillfällen efter jul och att vi gemensamt anmäler oss till en tävling sen. Det låter som en bra strategi tycker jag.
Det vi skall lägga energi på nu är:
- Fotgående över geggig plan - hon tittar gärna ner när hon märker att underlaget ändras (iof inte så konstigt)
- Höger och vänstersväng, tappar henne ibland, behöver bli stabilare.
- Ställande och läggande under gång. Tydligen inte så bra att blanda, så vi börjar med ställande som jag har upplevt som svårast och så kan vi fortsätta med sitt, stå och ligg framför.
- Hoppet tror jag inte blir några problem, men jag tror inte heller att hon helt vet vad det betyder, så mer träning där. Kanske en sväng till klubben idag..?
- Stora problemet: Få henne att hålla apporten utan att tugga. Klickade henne fel nästan alla gånger på kursen senast.. träning av förare.
Så nu är det bara att gå ut och träna..!
I början gick hon helt ok, men ju mer vi gick desto bättre gjorde hon - väldigt härlig känsla och jag blir så glad på den lilla hunden. Ger mig mer motivation att fortsätta också. Tanken är att få ett avbrott från jaktträningen där vi så ofta hamnar i konflikt, utan istället göra något som vi båda kan känna oss nöjda över :)
Ledarna för kursen har pratat om att ha några tillfällen efter jul och att vi gemensamt anmäler oss till en tävling sen. Det låter som en bra strategi tycker jag.
Det vi skall lägga energi på nu är:
- Fotgående över geggig plan - hon tittar gärna ner när hon märker att underlaget ändras (iof inte så konstigt)
- Höger och vänstersväng, tappar henne ibland, behöver bli stabilare.
- Ställande och läggande under gång. Tydligen inte så bra att blanda, så vi börjar med ställande som jag har upplevt som svårast och så kan vi fortsätta med sitt, stå och ligg framför.
- Hoppet tror jag inte blir några problem, men jag tror inte heller att hon helt vet vad det betyder, så mer träning där. Kanske en sväng till klubben idag..?
- Stora problemet: Få henne att hålla apporten utan att tugga. Klickade henne fel nästan alla gånger på kursen senast.. träning av förare.
Så nu är det bara att gå ut och träna..!
onsdag 20 oktober 2010
Ny tanke .. eller variant på gammal
Dirigeringsproblem som vanligt. Dirigeringsproblem som grundar sig i markeringsproblem. För markeringar ligger hon på ca 50% nu för tiden. Antagligen en siffra med stor felmarginal - men det är sämre än det borde vara.
Dirigeringsproblemen är som tidigare att hon troligen stannar, åtminstonde första försöket, men vid sido - eller uttecken så går hon dit hon vill. Uttecken är något stabilare än sidotecken. (Kan vara ett tecken (tecken som i sign) på att jag skall träna höger/vänster lite mer envist som jag faktiskt har gjort med ut. Många dummys på rad som hon inte ser hur många de är och två störningsmarkeringar på sidorna och hon skall gå ut hela tiden.)
Senaste eller nya som jag tydligen vill kalla det tanken är att VARJE gång jag stoppar henne i ett markeringsarbete där hon har "tappat bort" markeringen skall jag gå fram till henne, ge henne en godis, gå en bit mot markeringen (med bonusen att jag kan se precis var den är) sen gå tillbaka till min utskicksplats och skicka henne mot dummyn.
Anledningen till denna lite övertydliga metod är att det inte känns så bra att hon nästan alltid (eller alltid) misslyckas på första försöket. Jag vill att hon skall lyckas på första, annars lär hon sig bara att först kan hon göra som hon vill, men sen när jag kommer ut och säger till - DÅ måste hon lyssna.
Förhoppningen är att om jag gör såhär tillräckligt många gånger så kommer hon börja associera stoppet med att hon ska lyssna/lyda/samarbeta också - inte bara stanna.
Skulle det inte bli resultatet, då vet jag ändå att vi har lyckats de gångerna. Hon är inte olydig och vi misslyckas inte med uppgiften.
Första gångerna kan jag gå fram och lyfta på markeringen, sen bara gå i närheten, sen bara gå lite i riktningen, sen bara fram och se henne godisen och tillslut kan jag stå där jag står och peka ut riktningen för henne!
Kanske ska läsa på lite om klickerkriterier, för att ha det som guidning när det är dags att gå till nästa nivå. 80% lyckade repetitioner - kan det vara bekant? För undersökning..
Dirigeringsproblemen är som tidigare att hon troligen stannar, åtminstonde första försöket, men vid sido - eller uttecken så går hon dit hon vill. Uttecken är något stabilare än sidotecken. (Kan vara ett tecken (tecken som i sign) på att jag skall träna höger/vänster lite mer envist som jag faktiskt har gjort med ut. Många dummys på rad som hon inte ser hur många de är och två störningsmarkeringar på sidorna och hon skall gå ut hela tiden.)
Senaste eller nya som jag tydligen vill kalla det tanken är att VARJE gång jag stoppar henne i ett markeringsarbete där hon har "tappat bort" markeringen skall jag gå fram till henne, ge henne en godis, gå en bit mot markeringen (med bonusen att jag kan se precis var den är) sen gå tillbaka till min utskicksplats och skicka henne mot dummyn.
Anledningen till denna lite övertydliga metod är att det inte känns så bra att hon nästan alltid (eller alltid) misslyckas på första försöket. Jag vill att hon skall lyckas på första, annars lär hon sig bara att först kan hon göra som hon vill, men sen när jag kommer ut och säger till - DÅ måste hon lyssna.
Förhoppningen är att om jag gör såhär tillräckligt många gånger så kommer hon börja associera stoppet med att hon ska lyssna/lyda/samarbeta också - inte bara stanna.
Skulle det inte bli resultatet, då vet jag ändå att vi har lyckats de gångerna. Hon är inte olydig och vi misslyckas inte med uppgiften.
Första gångerna kan jag gå fram och lyfta på markeringen, sen bara gå i närheten, sen bara gå lite i riktningen, sen bara fram och se henne godisen och tillslut kan jag stå där jag står och peka ut riktningen för henne!
Kanske ska läsa på lite om klickerkriterier, för att ha det som guidning när det är dags att gå till nästa nivå. 80% lyckade repetitioner - kan det vara bekant? För undersökning..
söndag 17 oktober 2010
Bortlämnad
I helgen har jag och familj varit i Ästad och badat undervattensbastu. Mycket finare än jag trodde att det skulle vara och mycket kallare i vattnet.
Trassa har fått bo hos sin "farmor och farfar" där hon trivs väldigt bra! Mot kvällen nu blev hon lite entusiastisk igen (vaken) så vi påbörjade lite inlärning av kryp. Tyvärr vet jag inte riktigt ur man gör eller vad man ska tänka på, men det ska nog bli bra. Hon får en godis om hon försöker krypa fram mot den. Handen stängs om hon reser sig för att ta godisen.
Vi får testa lite mer och sen kanske det fungerar!
Har börjat lydnadskurs på GMBK också. Var längesedan vi tränade något sådant och Trassa tyckte det var kul att få gå fot igen kändes det som. Ska vi bara komma igång och träna lite mellan kurstillfällena också..
Trassa har fått bo hos sin "farmor och farfar" där hon trivs väldigt bra! Mot kvällen nu blev hon lite entusiastisk igen (vaken) så vi påbörjade lite inlärning av kryp. Tyvärr vet jag inte riktigt ur man gör eller vad man ska tänka på, men det ska nog bli bra. Hon får en godis om hon försöker krypa fram mot den. Handen stängs om hon reser sig för att ta godisen.
Vi får testa lite mer och sen kanske det fungerar!
Har börjat lydnadskurs på GMBK också. Var längesedan vi tränade något sådant och Trassa tyckte det var kul att få gå fot igen kändes det som. Ska vi bara komma igång och träna lite mellan kurstillfällena också..
söndag 10 oktober 2010
Working Test Stättared
Då var årets tävlingsframträdande över. Tur att det inte var mer än ett.
Började med walk up med två hundar. Lite ångest redan där, ska hon knalla, kommer hon gå fot. Vi fick gå efter skytten som först sköt mot en dirigering, sen mot en markering. Den andra hunden fick ta markeringen och vi fick dirigeringen. Ut. Stopp. Höger. Sök. Dummy in! Jaa, det kanske funkar dethär. Kanske envis träning har gett resultat.
Ny transport. Skott mot dirigering, skott mot markering. Skickade på markeringen. Springer rakt ut .. och förbi. Lite lugn, hon jobbar sig nog tillbaka snart. Nähä. Inkallning. Ingen reaktion. Inkallning. Ingen reaktion. Och några gånger till. Plötsligt i höjd med dummy på dirigeringssida. Stopp. Höger. Sök. Dummy in!! phu..
:.(ska vara ett mattetecken, två punkter över en under i triangel) 14 poäng.
Efteråt kan man alltid gräma sig lite åt att "varför blåste jag inte stopp när hon passera på väg ut.." Svar: du är för långsam och snål med dina poäng och slutar inte hoppas på att hunden skall kunna markera.
Station 2 för oss: Något de kallar riktat närsök. Hade enklast beskrivit det som en dold dirigering markerad med 2 snitslar, kanske mer människospår än på en vanlig dirigering, vad vet jag. Här kallades det iallafall för närsök - riktat sådant.
Som man snabbt hör av den bittra stämman gick inte detta så bra för oss. Skicka ut, ca. fem meter fram fastnade hon i första lukten. Så fortsatte det tills jag kallade in. Ingen kontakt ALLS. Inte kul. Många hundar svepte fram och tillbaka och hade av någon anledning svårt att ta uttecken på denna stationen. Kändes som att det var mycket vittring av något i marken här. (min ursäkt)
:. 0 poäng
TREDJE. Dubbelmarkering 180 grader med lite fördröjning och bestämd skickordning. Spikade första. Försvann i fjärran på andra (efter att ha sprungit över markeringen, än har jag inte lärt mig att hon tydligen inte markerar). Inkallning. Ingen reaktion. Inkallning.. ja, ren upprepning av tidigare markering fast ÄNNU värre. Här började jag bli less och bad om att få gå ut och hämta henne istället. Fick och gjorde. Knappt att hon kunde slita näsan ur backen då ens.
:. 0 poäng (oj!)
Här tänkte jag bryta. Bryta för att inte förstöra senaste halvårets envishetsträning. Efter lite överläggning med min trevliga parkamrat på första stationen, som hade ett resultat väldigt likt vårat, bestämde vi att det kommer en lång vinter att träna över dagens svek mot träningslinjen. Så vi fortsatte. Mot allt sunt förnuft.
Station 4. Vattendirigering över vik med skott, sades vara ca 35 meter. I mina ögon minst 50.. men kortare än maderna som vi har tränat på mest. Transporten ner gick fint. Hon höll riktigt bra fotgående genom hela trots att hon ville hoppa ur skinnet konstant. Det är vi(jag) nöjda med.
Skickade ut och hon höll riktningen bra. Efter två tredjedelar av vägen började hon dra sig lite in mot viken. Stopp, fin liten cirkel tillbaka för ögonkontakt (redan här smälter jag) ett ut som hon vänder helt ut på den gamla linjen. Upp på helt rätt ställe. Sök. DUMMY! Direkt ner i vattnet och tillbaka till mig. Kommer upp. Sitt och lämna av och sen skaka.
Där kom leendet spontat tillbaka. Kändes som gamla fina tider. Sötistrassa.
:. 19 poäng (så mycket bättre en sån poäng känns efter två nollor)
Sista posten: Linjetag på land. Inte så långt. Inte så svårt. Tyckte inte trassa heller. Rakt fram. (några) stoppsignaler. Sök. Dummy hem. Skönt!
:. 18 poäng
Totalt blev poängen 51. Inte mycket att skryta med, men det var väl inte tanken heller.
När domarna delade ut sina val för respektive station sade en av dem att hon nu var nere på sitt fjärdeval. De andra hade åkt hem. Fjärdevalet var jag och Trassa på vattendirigeringen! Lite synd att inte vara första, men en flaska vin och fjärde bästa hund av alla EKL och ÖKL ekipage på en vattendirigering en bedrövlig dag kändes som en väldigt bra avslutning för oss. Så det tackar jag för!
Sammanfattning. Samarbete är fortfarande ett konstigt ord och ganska onödigt enligt trassa, men vet man inte var dummyn är så är det väl ok, OM det inte luktar väldigt gott av något annat då..
Funderade lite på hemvägen. Hon har varit duktig på inkallning som en signal för kom närmare, det har hon tydligen tappat helt.
Träningstips till migsjälv: Gå rakt ut med hunden, gärna en stig i början, fast inte så bra sikt. Släpp en dummy bakom ryggen så hon inte märker. Vänd om och sitt. Kasta en dummy vidare ut. Lämna hunden och gå tillbaka över dummyn och lika långt till. Kalla in. Blås sök strax innan hon passerar dummyn. Jihiii, va kul det var!! Skicka till den kastade som ett linjetag, eller gå hela vägen och plocka upp den själv.
Variera och skicka ut ibland och se till att hon inte byter på hemvägen, då kan det vara på en stig där dummyn syns tydligare så att hon blir frestad att byta.
Lite "roliga" inkallningar även under arbete och "seriös" träning. Skilja tydligare på komnärmare och kom helt hit enligt karins tips.
Började med walk up med två hundar. Lite ångest redan där, ska hon knalla, kommer hon gå fot. Vi fick gå efter skytten som först sköt mot en dirigering, sen mot en markering. Den andra hunden fick ta markeringen och vi fick dirigeringen. Ut. Stopp. Höger. Sök. Dummy in! Jaa, det kanske funkar dethär. Kanske envis träning har gett resultat.
Ny transport. Skott mot dirigering, skott mot markering. Skickade på markeringen. Springer rakt ut .. och förbi. Lite lugn, hon jobbar sig nog tillbaka snart. Nähä. Inkallning. Ingen reaktion. Inkallning. Ingen reaktion. Och några gånger till. Plötsligt i höjd med dummy på dirigeringssida. Stopp. Höger. Sök. Dummy in!! phu..
:.(ska vara ett mattetecken, två punkter över en under i triangel) 14 poäng.
Efteråt kan man alltid gräma sig lite åt att "varför blåste jag inte stopp när hon passera på väg ut.." Svar: du är för långsam och snål med dina poäng och slutar inte hoppas på att hunden skall kunna markera.
Station 2 för oss: Något de kallar riktat närsök. Hade enklast beskrivit det som en dold dirigering markerad med 2 snitslar, kanske mer människospår än på en vanlig dirigering, vad vet jag. Här kallades det iallafall för närsök - riktat sådant.
Som man snabbt hör av den bittra stämman gick inte detta så bra för oss. Skicka ut, ca. fem meter fram fastnade hon i första lukten. Så fortsatte det tills jag kallade in. Ingen kontakt ALLS. Inte kul. Många hundar svepte fram och tillbaka och hade av någon anledning svårt att ta uttecken på denna stationen. Kändes som att det var mycket vittring av något i marken här. (min ursäkt)
:. 0 poäng
TREDJE. Dubbelmarkering 180 grader med lite fördröjning och bestämd skickordning. Spikade första. Försvann i fjärran på andra (efter att ha sprungit över markeringen, än har jag inte lärt mig att hon tydligen inte markerar). Inkallning. Ingen reaktion. Inkallning.. ja, ren upprepning av tidigare markering fast ÄNNU värre. Här började jag bli less och bad om att få gå ut och hämta henne istället. Fick och gjorde. Knappt att hon kunde slita näsan ur backen då ens.
:. 0 poäng (oj!)
Här tänkte jag bryta. Bryta för att inte förstöra senaste halvårets envishetsträning. Efter lite överläggning med min trevliga parkamrat på första stationen, som hade ett resultat väldigt likt vårat, bestämde vi att det kommer en lång vinter att träna över dagens svek mot träningslinjen. Så vi fortsatte. Mot allt sunt förnuft.
Station 4. Vattendirigering över vik med skott, sades vara ca 35 meter. I mina ögon minst 50.. men kortare än maderna som vi har tränat på mest. Transporten ner gick fint. Hon höll riktigt bra fotgående genom hela trots att hon ville hoppa ur skinnet konstant. Det är vi(jag) nöjda med.
Skickade ut och hon höll riktningen bra. Efter två tredjedelar av vägen började hon dra sig lite in mot viken. Stopp, fin liten cirkel tillbaka för ögonkontakt (redan här smälter jag) ett ut som hon vänder helt ut på den gamla linjen. Upp på helt rätt ställe. Sök. DUMMY! Direkt ner i vattnet och tillbaka till mig. Kommer upp. Sitt och lämna av och sen skaka.
Där kom leendet spontat tillbaka. Kändes som gamla fina tider. Sötistrassa.
:. 19 poäng (så mycket bättre en sån poäng känns efter två nollor)
Sista posten: Linjetag på land. Inte så långt. Inte så svårt. Tyckte inte trassa heller. Rakt fram. (några) stoppsignaler. Sök. Dummy hem. Skönt!
:. 18 poäng
Totalt blev poängen 51. Inte mycket att skryta med, men det var väl inte tanken heller.
När domarna delade ut sina val för respektive station sade en av dem att hon nu var nere på sitt fjärdeval. De andra hade åkt hem. Fjärdevalet var jag och Trassa på vattendirigeringen! Lite synd att inte vara första, men en flaska vin och fjärde bästa hund av alla EKL och ÖKL ekipage på en vattendirigering en bedrövlig dag kändes som en väldigt bra avslutning för oss. Så det tackar jag för!
Sammanfattning. Samarbete är fortfarande ett konstigt ord och ganska onödigt enligt trassa, men vet man inte var dummyn är så är det väl ok, OM det inte luktar väldigt gott av något annat då..
Funderade lite på hemvägen. Hon har varit duktig på inkallning som en signal för kom närmare, det har hon tydligen tappat helt.
Träningstips till migsjälv: Gå rakt ut med hunden, gärna en stig i början, fast inte så bra sikt. Släpp en dummy bakom ryggen så hon inte märker. Vänd om och sitt. Kasta en dummy vidare ut. Lämna hunden och gå tillbaka över dummyn och lika långt till. Kalla in. Blås sök strax innan hon passerar dummyn. Jihiii, va kul det var!! Skicka till den kastade som ett linjetag, eller gå hela vägen och plocka upp den själv.
Variera och skicka ut ibland och se till att hon inte byter på hemvägen, då kan det vara på en stig där dummyn syns tydligare så att hon blir frestad att byta.
Lite "roliga" inkallningar även under arbete och "seriös" träning. Skilja tydligare på komnärmare och kom helt hit enligt karins tips.
måndag 20 september 2010
Fotboll 2
Kroppen börjar komma ifatt resten av människan. Inga större skador idag och TRE fantastiska mål utförda av mig!! De andra gjorde ganska många också..
Men det är roligt. Fungerar bättre att lura de andra och lyckas att inte bli bortdribblad hela tiden - fantastisk sport!
Dagen avslutades med en promenad med trassa och sofie. Trassa fick av någon anledning vara lös. Vi kom fram till ängen där vi brukar traggla ut! på morgon promenaden. Där satte hon efter ett rådjur över gräset. Jag blåste inkallningssignal och hunden kommer!! Två tennisbollskast som belöning.
Det är mattes flicka det!
Men det är roligt. Fungerar bättre att lura de andra och lyckas att inte bli bortdribblad hela tiden - fantastisk sport!
Dagen avslutades med en promenad med trassa och sofie. Trassa fick av någon anledning vara lös. Vi kom fram till ängen där vi brukar traggla ut! på morgon promenaden. Där satte hon efter ett rådjur över gräset. Jag blåste inkallningssignal och hunden kommer!! Två tennisbollskast som belöning.
Det är mattes flicka det!
Nytt försök i vatten
Efter att ha tittat på elithundar en hel dag och lagt ut (och tydligen grävt ner) dummysar till deras sök under en dag, blev det äntligen Trassas tur. Detta för att hon trots allt skötte sig bra när hon bara fick vänta i bilen och ta någon korttur emellanåt.
Vi åkte upp till platsen som jägaren hade rekommenderat oss. Med täta gummistövlar och bra balans var det inga problem att ta sig över till vad som nu är en liten ö. Där placerades 4 dummies och så balanserades det tillbaka igen.
Vi gick runt en vik, ganska blöt och lerigt och skickade tillbaka mot dummyplatsen. Hon verkar ha fattat detta ordentligt. Tycker hon har utvecklats bra, både i simning och i förmågan att komma ihåg även när hon blir skickad från ett helt annat ställe än hon satt på när dummiesarna lades ut.
Innan andra skicket kastade jag en markering ca. 45 grader från dit hon skulle. Fick säga nej två gånger - så var det inga problem att passera och hämta sig en dummy från samma område igen.
För tredje skicket gick vi längre bort från viken så att vinkeln hon skickades i blev ungefär 45 grader (om det var 90 innan) och sträckan då också längre. Här gick hon upp på land längre till höger men höll sig längs strandkanten bort till området (inte så konstigt). Vet inte riktigt om tredje resultatet är något att vara så stolt över, men jag är fortfarande glad bara över att få henne till andra sidan. Vi kan börja jobba lite mer med vinklar till våren :)
Fjärde och sista skickade jag precis vid vattenstigen till ön, fast med en vinkel vid sidan av övergången. Var ganska övertygad om att hon skulle ta vattenstigen ändå, men det gjorde hon inte! Istället följde hon den riktningen jag pekade åt rakt genom lite vattenväxter och djupare vatten över till ön. Trevligt att bli överraskad åt det hållet!!
Här hade jag slängt en markering i vassen åt andra hållet, så när hon kom över till ön vek hon av ditåt. Blåste stop. Hon stannade. Visade höger. Hon gick höger och bort till det gamla området. Letade lite, gav upp, kom tillbaka genom vattnet. Blåste stopp. Hon tittade. Visade ut. Hon sprang ut, till området igen och hittade dummyn! Jihii! det är sånt som jag har väntat på i några månader nu och det känns som att det börjar komma.. sakta men säkert..
Gäller att komma ihåg att det inte är några andra hundar, inga skott, ingen nervös matte, ingen mental uppjagning innan. Men ändå!
Sen fick hon hämta markeringen och vi gick nöjda hemåt!
Vattenstig
onsdag 15 september 2010
Fotboll!
..med jobbet två gånger nu. Efter förra gången kunde jag knappt röra mig och efter senaste känns det inte särskilt mycket alls. Förstår inte det där med muskler riktigt.
Väldigt kul att spela, har längtat. Har bara fått titta på i tio år nu. Nackdelen är att jag trots ivrigt tittande fortfarande inte har lärt mig varken dribbla eller sikta. Men springa kan jag fortfarande. I 5 min.
På Lördag skall jag vara volontär på jaktprov. Blir säkert jätteskoj.
Väldigt kul att spela, har längtat. Har bara fått titta på i tio år nu. Nackdelen är att jag trots ivrigt tittande fortfarande inte har lärt mig varken dribbla eller sikta. Men springa kan jag fortfarande. I 5 min.
På Lördag skall jag vara volontär på jaktprov. Blir säkert jätteskoj.
söndag 12 september 2010
Trassa då..
Kan inte bara ägna mig åt mig själv. Hon hade en ohyggligt tråkig dag igår. Fylld av dåligt samvete promenerade vi hem från vårt andra hem. Pratade med agneta i telefon som hade varit på vassfyllt jaktprov.
Som ett mirakel råkade vi befinna oss vid härlanda tjärn som till stor del är omringad av vass.. Måste testa! Satte trassa en bra bit från vattnet, gick fram och kastade en dubbelmarkering i höög vass.
Mycket generös ägare har hon trassa. Jag borde naturligtvis ha kastat en enkelmarkering som hon såg på kort avstånd in i vassen istället för att lägga in tre svårigheter samtidigt. Men jag lär mig inte. Inte än.
Nu är det ju vatten och jag är snål. Då ger man sig inte förrän man har fått upp sin dummy och tennisboll. Den första var endel problem så jag fick gå in och styra. Gick ganska bra för att vara oss. Den andra hittade hon snabbare.
Jag lärde mig något för stunden och kastade en enkelmarkering som hon såg. Inga problem! Sen fick vi gå hem.
På eftermiddagen hade vi stämt träff med göran o agneta. Ja, en mycket aktiv dag.
Vattenträning i maderna, där jag o trassa har varit endel nu. Gick bra tycker jag. Hon pep lite vid några tillfällen och skakade väldigt mycket, men satt kvar hela tiden. Lyssnade även på deflesta signaler. Jag är inte helt nöjd, men ändå ganska nöjd. Hon är duktig min lilla flicka.
Mindre duktig är jag på lag och allemansrätt. Tur att det kan komma jägare och informera. Därför blev det sista träningen i detta vattnet. Synd för det är väldigt fint där, men inte riktigt värt den utskällning som jag ändå klarade mig ifrån idag.
Det positiva med jägaren var att han tipsade om ett annat ställe, borta vid saik-stugan, så det ska vi gå och kolla upp.
Nu är det snart sent igen. Huvudvärken har gått över. Var det rörelsen eller kaffet som gjorde det? Ett av de stora mysterierna..
Som ett mirakel råkade vi befinna oss vid härlanda tjärn som till stor del är omringad av vass.. Måste testa! Satte trassa en bra bit från vattnet, gick fram och kastade en dubbelmarkering i höög vass.
Mycket generös ägare har hon trassa. Jag borde naturligtvis ha kastat en enkelmarkering som hon såg på kort avstånd in i vassen istället för att lägga in tre svårigheter samtidigt. Men jag lär mig inte. Inte än.
Nu är det ju vatten och jag är snål. Då ger man sig inte förrän man har fått upp sin dummy och tennisboll. Den första var endel problem så jag fick gå in och styra. Gick ganska bra för att vara oss. Den andra hittade hon snabbare.
Jag lärde mig något för stunden och kastade en enkelmarkering som hon såg. Inga problem! Sen fick vi gå hem.
På eftermiddagen hade vi stämt träff med göran o agneta. Ja, en mycket aktiv dag.
Vattenträning i maderna, där jag o trassa har varit endel nu. Gick bra tycker jag. Hon pep lite vid några tillfällen och skakade väldigt mycket, men satt kvar hela tiden. Lyssnade även på deflesta signaler. Jag är inte helt nöjd, men ändå ganska nöjd. Hon är duktig min lilla flicka.
Mindre duktig är jag på lag och allemansrätt. Tur att det kan komma jägare och informera. Därför blev det sista träningen i detta vattnet. Synd för det är väldigt fint där, men inte riktigt värt den utskällning som jag ändå klarade mig ifrån idag.
Det positiva med jägaren var att han tipsade om ett annat ställe, borta vid saik-stugan, så det ska vi gå och kolla upp.
Nu är det snart sent igen. Huvudvärken har gått över. Var det rörelsen eller kaffet som gjorde det? Ett av de stora mysterierna..
Äntligen!!
Eller, ja.. så kändes det inte riktigt. Första klättringen på troligen över ett halvår. Första väggen kändes som - suck.. phu.. måste jag göra detta.. Andra väggen: hmm.. nja.. jo.. kanske ändå.. Tredje väggen: just det! så var det, oj det gick!
Leendet började sprida sig lite och den kompakta ilskan som belägrat hela helgen började tryckas undan. Försöker ha samma tålamod med mig själv som jag har (försöker ha) med trassa. Har man inte gjort något på länge så ska man inte bara fortsätta där man slutade. Därför var 5c väggar mycket lämpliga, lite småknepigt men långt ifrån omöjligt och inte långa hänga och sega pass, utan bara släppa och börja om.
Och det blev roligare. Tyckte vi nog båda två. Då är inte trassa den andra. Som tur är går det att göra saker utan henne ibland också.
Tanken nu är att viga söndagar från tre-fyra och framåt åt att klättra och sen en kurs till våren. Nya skor skall köpas också.
Mitt sällskap avancerade till 6a. Jag kan inte vara sämre så.. men överhänget var inte riktigt värt ansträngningen denna gång. Är lite rätt att dra sönder något finger eller skada någon handled. Ska försöka bygga upp kroppen lite först. Bodybuilder nästa!
Leendet började sprida sig lite och den kompakta ilskan som belägrat hela helgen började tryckas undan. Försöker ha samma tålamod med mig själv som jag har (försöker ha) med trassa. Har man inte gjort något på länge så ska man inte bara fortsätta där man slutade. Därför var 5c väggar mycket lämpliga, lite småknepigt men långt ifrån omöjligt och inte långa hänga och sega pass, utan bara släppa och börja om.
Och det blev roligare. Tyckte vi nog båda två. Då är inte trassa den andra. Som tur är går det att göra saker utan henne ibland också.
Tanken nu är att viga söndagar från tre-fyra och framåt åt att klättra och sen en kurs till våren. Nya skor skall köpas också.
Mitt sällskap avancerade till 6a. Jag kan inte vara sämre så.. men överhänget var inte riktigt värt ansträngningen denna gång. Är lite rätt att dra sönder något finger eller skada någon handled. Ska försöka bygga upp kroppen lite först. Bodybuilder nästa!
tisdag 7 september 2010
Var bara tisdag. Trodde onsdag.
Lite less på det mesta just nu. Kan vara för att semestern är slut och jag också. Har haft några envishetspass med Trassa. Har lagt ut ca (eller exakt) fyra dummies i rad bakom henne i hög terräng och en tennisboll på var sida. Sen har vi tränat ut. Med skiftande resultat. Jag har en mycket stark känsla av att hon antar:
"Har jag sprungit ut en gång så kan det ju inte vara tänkt att jag skall göra det igen".
Mitt problem blir att det kanske är dumt att störa henne med de på sidorna, men på något sätt känns det som att det behövs. Men jag vill inte ha en tvångs-kamp. Jag vill att hon ska förstå att hon kan lita på vad jag säger, att det går lättare om vi samarbetar. Kanske en sånhär övning gör henne mer mån om att göra som hon vill när hon kan - för att hon inte får det hela tiden.. ja, jag vet inte.
Är kanske bättre att ha alla dolda. Och lite bättre går det ändå, men som sagt ett lite lesst sinne är väl inte den bästa förutsättningen.
Har tänkt att vi ska vara med på WT i oktober. Så vi får kolla av statusen. Lyssnar hon inte får jag göra mitt yttersta för att strunta i poäng och bara kalla in och INTE förstöra den träningen vi har gjort.
Nu är det maud olofsson på radio. slipper tv. men händerna är torra.
Lade några synliga dirigeringar över vattnet vid maderna i lördags. Hon är riktigt bra rakt över nu, men vid ett försök med vinkel mot en annan gick det sämre. Hon kom upp på land och mot den gamla platsen. Lyssnade inte på de ca 4 första signalerna. Efter att ha kollat att det inte fanns något där kunde hon lyssna. Stopp och höger! Japp, där kom den in. Men så irriterad jag blir att jag är så självförstörande. men men..
"Har jag sprungit ut en gång så kan det ju inte vara tänkt att jag skall göra det igen".
Mitt problem blir att det kanske är dumt att störa henne med de på sidorna, men på något sätt känns det som att det behövs. Men jag vill inte ha en tvångs-kamp. Jag vill att hon ska förstå att hon kan lita på vad jag säger, att det går lättare om vi samarbetar. Kanske en sånhär övning gör henne mer mån om att göra som hon vill när hon kan - för att hon inte får det hela tiden.. ja, jag vet inte.
Är kanske bättre att ha alla dolda. Och lite bättre går det ändå, men som sagt ett lite lesst sinne är väl inte den bästa förutsättningen.
Har tänkt att vi ska vara med på WT i oktober. Så vi får kolla av statusen. Lyssnar hon inte får jag göra mitt yttersta för att strunta i poäng och bara kalla in och INTE förstöra den träningen vi har gjort.
Nu är det maud olofsson på radio. slipper tv. men händerna är torra.
Lade några synliga dirigeringar över vattnet vid maderna i lördags. Hon är riktigt bra rakt över nu, men vid ett försök med vinkel mot en annan gick det sämre. Hon kom upp på land och mot den gamla platsen. Lyssnade inte på de ca 4 första signalerna. Efter att ha kollat att det inte fanns något där kunde hon lyssna. Stopp och höger! Japp, där kom den in. Men så irriterad jag blir att jag är så självförstörande. men men..
lördag 21 augusti 2010
Två duktiga!
Fick ut oss på en joggingsväng runt 8:an efter ett uppehåll längre än den vecka som är målet. Kändes för första gången riktigt bra, sådär som man längtar efter att tankarna bara snurrar och svävar och plötsligt har man sprungit en kilometer eller två till.
Kanske det är den effektiva slowmotionbackträningen i Kretas 37gradiga luft som gjort det. kanske är det att trassa nu springer så bra fot att jag knappt behöver tänka på henne längre. (hon är duktig, springer lös hela vägen och får lov att bada ibland, på olika ställen och bara när hon går fint). kanske för att jag inte sprang med någon utan fick ta mitt eget tempo. Minns nog inte ens vissa sträckor då jag var alldeles för inne i något. Härligt!
Avslutning naturligtvis med en spurt. Ökat tempo från bryggan med livbojen och sen spurt från bänken med väg upp fram till stenen precis innan badplatsen. Sen åt vi bajs och björnbär på vägen hem. det ena mer uppskattat än det andra.
Kanske det är den effektiva slowmotionbackträningen i Kretas 37gradiga luft som gjort det. kanske är det att trassa nu springer så bra fot att jag knappt behöver tänka på henne längre. (hon är duktig, springer lös hela vägen och får lov att bada ibland, på olika ställen och bara när hon går fint). kanske för att jag inte sprang med någon utan fick ta mitt eget tempo. Minns nog inte ens vissa sträckor då jag var alldeles för inne i något. Härligt!
Avslutning naturligtvis med en spurt. Ökat tempo från bryggan med livbojen och sen spurt från bänken med väg upp fram till stenen precis innan badplatsen. Sen åt vi bajs och björnbär på vägen hem. det ena mer uppskattat än det andra.
Två trötta..
Idag tog jag och Trassa oss ner till träningsplanen i Kålltorp med stora förhoppningar om att få träna lite trevlig lydnad. Det började med att jag fick plocka upp dummiesar och bollkastare som jag helst ville ha med och ersätta dem med leksaker och matskål..
På vägen dit försökte vi med lite kontaktövningar som innebar många frolicbitar för trassas del och några passerade hundar utan att jag blev nervös. Roade mig med att kasta en godisbit som hon inte fick ta förrän hon satt i fotposition och tittade på mig. Är kanske lite långt steg att börja med för jag fick vänta ganska länge och jag tyckte inte att det gick så mycket framåt.
Väl framme på lydnadsplanen började vi med en inkallning med tennisboll som störning, gick väl ganska bra, men inte så väldigt fort och intensivt direkt.. Sen började fotträningen.. det var väl här någonstans som vi tröttnade båda två.. jag försökte mig på lite lek för att få upp aktiviteten och det fungerade en liten stund. Vissa partier gick riktigt bra (tror jag).
Efter ett tag gick det inte att leka så bra heller. Jag vet egentligen att jag måste göra det mer helhjärtat. Det kunde jag med Fanny, men det är svårare med Trassa, särskilt som idag när hon verkade lite trött.
Det som var bra var att vi testade lite inte tugga apportering med vittringspinne. Detta klarade hon mycket bättre än vanligt, både att bara hålla som att plocka komma in i position och hålla. Korta avstånd förstås.
Slutsatsen av dagen blir ändå att jag måste försöka ha lite struktur, men också ge mig om det verkar allt för segt. Med tanke på att hon var ganska dämpad under söket senast så är det nog ett tecken på att hon behöver jobba upp sin koncentration och uthållighet endel. Frågan är bara hur. Det skall jag ta reda på!
De två lästa böckerna var dessutom väldigt bra, bara svårt att komma ihåg när man står där själv.
På vägen dit försökte vi med lite kontaktövningar som innebar många frolicbitar för trassas del och några passerade hundar utan att jag blev nervös. Roade mig med att kasta en godisbit som hon inte fick ta förrän hon satt i fotposition och tittade på mig. Är kanske lite långt steg att börja med för jag fick vänta ganska länge och jag tyckte inte att det gick så mycket framåt.
Väl framme på lydnadsplanen började vi med en inkallning med tennisboll som störning, gick väl ganska bra, men inte så väldigt fort och intensivt direkt.. Sen började fotträningen.. det var väl här någonstans som vi tröttnade båda två.. jag försökte mig på lite lek för att få upp aktiviteten och det fungerade en liten stund. Vissa partier gick riktigt bra (tror jag).
Efter ett tag gick det inte att leka så bra heller. Jag vet egentligen att jag måste göra det mer helhjärtat. Det kunde jag med Fanny, men det är svårare med Trassa, särskilt som idag när hon verkade lite trött.
Det som var bra var att vi testade lite inte tugga apportering med vittringspinne. Detta klarade hon mycket bättre än vanligt, både att bara hålla som att plocka komma in i position och hålla. Korta avstånd förstås.
Slutsatsen av dagen blir ändå att jag måste försöka ha lite struktur, men också ge mig om det verkar allt för segt. Med tanke på att hon var ganska dämpad under söket senast så är det nog ett tecken på att hon behöver jobba upp sin koncentration och uthållighet endel. Frågan är bara hur. Det skall jag ta reda på!
De två lästa böckerna var dessutom väldigt bra, bara svårt att komma ihåg när man står där själv.
onsdag 11 augusti 2010
Litteratur
Besökte Partille bibliotek igår och fick med mig Kontaktkontraktet, Mentalitetsboken och Tävlingspsykologi för hundsportare. Nu skall inget stå i vår väg!
Eftersom jag tycker om att ta till mig kunskap i teori undrar jag varför jag inte gjort detta tidigare, men nu har jag en skön vecka på Kreta när jag kan frossa i dessa fina böcker. Sen komma hem och testa på trassa!
Eftersom jag tycker om att ta till mig kunskap i teori undrar jag varför jag inte gjort detta tidigare, men nu har jag en skön vecka på Kreta när jag kan frossa i dessa fina böcker. Sen komma hem och testa på trassa!
Testprov
Avresa 06.45 destination Moheda. Träning 3 timmar - hemfärd. Ämnet för dagen var B-prov. Nybörjare för de övriga och öppen för oss. Började med lite uppvärmning - skott med hagelbössa och kast, tre enkelmarkeringar. Inga problem. Vi hade Norton som parkamrat under provet så att det skulle kännas lite mer som riktig öppenklass
Första rutan för oss blev en dubbelmarkering. Trassa markerade och apporterade fint på första, men uppfattade inte andra helt. Efter att ha letat lite efter andra i nästan rätt område gick hon tillbaka dit där den första hade varit. Jag stoppade och visade vänster. Hon gick åt höger. Jag stoppade och visade vänster igen. Hon gick åt höger igen. Jag sprang ut, satte tillbaka henne på senaste platsen för stopp, backade ca 10 m, visade vänster. Hon gick VÄNSTER och hittade dummyn. 1-0 till mig!
Nästa var dold dirigering, lite kortare än vanlig öppen, men lite svår terräng. Hon sprang ut i rätt riktning, förbi och svängde höger. Jag stoppade visade vänster. Hon gick vänster och hittade dummyn nästan direkt :)
Sedan sök. Det gick inte särskilt fort och hon var inte så ivrig, inga glada svansviftningar som jag tycker att hon brukar uppvisa vid sök. Här skulle det in 5 fåglar och en kanin. Hon tog alla spontant förutom kaninen, men efter ett kommando och en inkallningssignal kom hon med den också. Jag skyller givetvis på att jag inte har tränat med vilt på lääänge. Kanske borde göra det ibland ändå..
Sista station var med vatten. En dubbelmarkering i linje, som inte blev så mycket på linje med en hord på ca 15 andungar som störning. Första klarade hon utan inblandning och andra fick jag stoppa och skicka ut en gång. Inga stora problem.
Sista apporten blev en dold dirigering över vattnet, inte särskilt långt. Hon tog inte helt den riktning jag önskade med efter två stopp och två riktningsvisningar så var sista apporten funnen.
Kritiken för dagen blev "ett tredjepris i öppen med lite tur". Kanske låter som dålig kritik, men för oss kändes det väldigt bra! Hon kändes relativt samlad och lyssnade trots allt fler gånger än hon inte lyssnade och det är ett framsteg för oss, iallafall mig.
Ännu trevligare att höra var att Birgitta tyckte att det såg mycket bättre ut än sist hon såg oss och tipset blev att fortsätta med vad jag nu har gjort hittills. Mer konkret att träna mycket dirigering, gärna dolda så att hon måste lita på mig. Detta i kombination med grundträning på klockan och linjetag så att hon inte förlorar fart.
Jag får inte glömma att testa av lite sök OCH vilt ibland med, se om det var engångsföreteelse eller om det kanske var den lite tätare skogen som spökade igen. Ett mycket lättare alternativ är annars att hon slutade löpa för en vecka sedan och har verkat ganska trött - men det faller ju under ursäkter och bortförklaringar :D
Nöjda, glada och träningssugna är vi efter dagen idag!
Första rutan för oss blev en dubbelmarkering. Trassa markerade och apporterade fint på första, men uppfattade inte andra helt. Efter att ha letat lite efter andra i nästan rätt område gick hon tillbaka dit där den första hade varit. Jag stoppade och visade vänster. Hon gick åt höger. Jag stoppade och visade vänster igen. Hon gick åt höger igen. Jag sprang ut, satte tillbaka henne på senaste platsen för stopp, backade ca 10 m, visade vänster. Hon gick VÄNSTER och hittade dummyn. 1-0 till mig!
Nästa var dold dirigering, lite kortare än vanlig öppen, men lite svår terräng. Hon sprang ut i rätt riktning, förbi och svängde höger. Jag stoppade visade vänster. Hon gick vänster och hittade dummyn nästan direkt :)
Sedan sök. Det gick inte särskilt fort och hon var inte så ivrig, inga glada svansviftningar som jag tycker att hon brukar uppvisa vid sök. Här skulle det in 5 fåglar och en kanin. Hon tog alla spontant förutom kaninen, men efter ett kommando och en inkallningssignal kom hon med den också. Jag skyller givetvis på att jag inte har tränat med vilt på lääänge. Kanske borde göra det ibland ändå..
Sista station var med vatten. En dubbelmarkering i linje, som inte blev så mycket på linje med en hord på ca 15 andungar som störning. Första klarade hon utan inblandning och andra fick jag stoppa och skicka ut en gång. Inga stora problem.
Sista apporten blev en dold dirigering över vattnet, inte särskilt långt. Hon tog inte helt den riktning jag önskade med efter två stopp och två riktningsvisningar så var sista apporten funnen.
Kritiken för dagen blev "ett tredjepris i öppen med lite tur". Kanske låter som dålig kritik, men för oss kändes det väldigt bra! Hon kändes relativt samlad och lyssnade trots allt fler gånger än hon inte lyssnade och det är ett framsteg för oss, iallafall mig.
Ännu trevligare att höra var att Birgitta tyckte att det såg mycket bättre ut än sist hon såg oss och tipset blev att fortsätta med vad jag nu har gjort hittills. Mer konkret att träna mycket dirigering, gärna dolda så att hon måste lita på mig. Detta i kombination med grundträning på klockan och linjetag så att hon inte förlorar fart.
Jag får inte glömma att testa av lite sök OCH vilt ibland med, se om det var engångsföreteelse eller om det kanske var den lite tätare skogen som spökade igen. Ett mycket lättare alternativ är annars att hon slutade löpa för en vecka sedan och har verkat ganska trött - men det faller ju under ursäkter och bortförklaringar :D
Nöjda, glada och träningssugna är vi efter dagen idag!
lördag 24 juli 2010
Inte Hemsedal
Nu skulle jag och Trassa varit i Hemsedal och tränat jakt i en vecka. Trassa valde att pricka in denna vecka med att löpa.. så tänkte jag att det kunde vara trevligt att åka upp några dagar och träffa gamla norgehundvänner även om vi inte fick vara på kurs. Till igår kväll. Istället har vi legat i Elias lägenhet och tittat på tv och jobbat hårt för att inte gråta trots att folk har fått cancer, blivit kära, vunnit guldmedaljer och hjälpt sina vänner. Trassa har nog tyckt att det har varit skönt också - låtsas jag iallafall.
Nu har jag några gratis dagar när jag kan göra allt som jag inte hinner annars. Slappa. Lata mig. Fundera lite till på vad jag ska ta mig till. och i pauserna mellan detta viktiga ta en träningstur.
Vi hade en väldigt bra promenad i torsdags. Gick upp till Getryggen. Lade en tennisboll i gräset vid ett träd vid grusplanen nästan hemma. Vid grillplatsen halvägs upp gjorde vi en stor fyrkant som gick över väg och inne i vad jag tyckte var ganska snårig skog och en dummy i varje hörne. Kändes som att trassa inte märkte när jag lade ner dummysarna för hon bara åt gräs (fast hon egentligen inte fick) och tittade åt ett annat håll.
Vid skicken gick hon rakare och bättre än vad jag hade väntat mig, gav mig lite extra uppmuntran att fortsätta. Var inte så långa avstånd, men nästan så att jag inte hade kommit ihåg själv (nja inte helt sant) men hon gjorde det som sagt bättre än jag förväntat mig.
Väl på getryggen fick hon några tennisbollar i tät låg vegetation som inte var ljung men som luktar lite mer. Det klarade hon fint. Har blivit mer exakt på markeringarna tycker jag :)
Promenaden gick vidare till V. långvattnet där vi har sett ut en vik tidigare. Hon fick sitta och stanna på ena sidan medan jag gick över, visade henne en dummy, gömde en extra och gick tillbaka. Vågar inte ta med henne runt än för att jag inte är säker på att hon klarar det om vi inte har gått samma väg och har ingen lust att misslyckas nu. Vi håller på att bygga förtroende - ska jag försöka komma ihåg! Då vill jag gärna ha en medhjälpare på andra sidan som kan rycka in om jag inte skulle få över henne själv. Tre egna försök - sen hjälp!
De två skicken gick fint över, lite problem att hitta när hon kom över (vilket inte var så konstigt när jag stod där hon hade suttit, hade ställt mig bakom en liten dunge med dummyn så det var svårt att bedömma att det var bakom dungen och inte i). Andra skicket gick också bra. Var dessutom någon som hoppade i vattnet lite längre bort när hon var halvägs över. Bra störning som hon tittade mot, plaskade runt lite, men fortsatte framåt efter ett ut.
Nästan hemma var det inga problem att hitta en sedan länge slängd tennisboll. Hon är ju en duktig flicka när hon vill!
Får se nu hur många fler timmar det tar innan vi orkar resa oss och vandra hemåt.
Nu har jag några gratis dagar när jag kan göra allt som jag inte hinner annars. Slappa. Lata mig. Fundera lite till på vad jag ska ta mig till. och i pauserna mellan detta viktiga ta en träningstur.
Vi hade en väldigt bra promenad i torsdags. Gick upp till Getryggen. Lade en tennisboll i gräset vid ett träd vid grusplanen nästan hemma. Vid grillplatsen halvägs upp gjorde vi en stor fyrkant som gick över väg och inne i vad jag tyckte var ganska snårig skog och en dummy i varje hörne. Kändes som att trassa inte märkte när jag lade ner dummysarna för hon bara åt gräs (fast hon egentligen inte fick) och tittade åt ett annat håll.
Vid skicken gick hon rakare och bättre än vad jag hade väntat mig, gav mig lite extra uppmuntran att fortsätta. Var inte så långa avstånd, men nästan så att jag inte hade kommit ihåg själv (nja inte helt sant) men hon gjorde det som sagt bättre än jag förväntat mig.
Väl på getryggen fick hon några tennisbollar i tät låg vegetation som inte var ljung men som luktar lite mer. Det klarade hon fint. Har blivit mer exakt på markeringarna tycker jag :)
Promenaden gick vidare till V. långvattnet där vi har sett ut en vik tidigare. Hon fick sitta och stanna på ena sidan medan jag gick över, visade henne en dummy, gömde en extra och gick tillbaka. Vågar inte ta med henne runt än för att jag inte är säker på att hon klarar det om vi inte har gått samma väg och har ingen lust att misslyckas nu. Vi håller på att bygga förtroende - ska jag försöka komma ihåg! Då vill jag gärna ha en medhjälpare på andra sidan som kan rycka in om jag inte skulle få över henne själv. Tre egna försök - sen hjälp!
De två skicken gick fint över, lite problem att hitta när hon kom över (vilket inte var så konstigt när jag stod där hon hade suttit, hade ställt mig bakom en liten dunge med dummyn så det var svårt att bedömma att det var bakom dungen och inte i). Andra skicket gick också bra. Var dessutom någon som hoppade i vattnet lite längre bort när hon var halvägs över. Bra störning som hon tittade mot, plaskade runt lite, men fortsatte framåt efter ett ut.
Nästan hemma var det inga problem att hitta en sedan länge slängd tennisboll. Hon är ju en duktig flicka när hon vill!
Får se nu hur många fler timmar det tar innan vi orkar resa oss och vandra hemåt.
lördag 17 juli 2010
Två hundar
Igår fick vi hit "storebror" Terry som skall stanna över helgen. Hann också med lite besök av syster med än så länge yngsta sonen. På kvällen när de hade åkt tog jag och hundarna med oss lite dummys upp på Getryggen till vårat standardställe.
Nyttigt för trassa att få sitta och titta när någon annan får jobba - utan att jag blir nervös för att hon ska sticka. Då sitter hon naturligtvis så stilla man bara kan. Kastade ut några markeringar på tre olika ställen, sen plockade jag upp en för att jag tyckte att det blev för svårt. Har en förmåga att inte riktigt tänka och så blir det bara dåligt alltihop, så nu tänkte jag att jag inte skulle utmana något öde.
Skickade Terry på den första och var egentligen inte alls säker på om han kunde minnas så länge - men det kunde han och det som är härligast med den hunden för mig som är van vid min är att han direkt vänder och kommer tillbaka, nästan snabbare än han sprang ut.
Sen fick Trassa hämta en på samma ställe. Jag var beredd att rycka ut om hon skulle ge sig av för att titta efter övriga som var slängda, så fint som hon gjorde i helgen. Men nejdå, när jag är bredd så gör hon ingenting. Tror att det är mest när hon inte ser mig eller jag henne, då kan hon göra vad som helst och gör det.
Efter den tänkte jag att jag får testa den som jag kastade nästan på linje ungefär dubbelt så långt bort. Gick inte spikrakt, men ändå bra att få henne dit. Hon letade lite i området och så drog hon ut åt sidan. Jag stoppade och dirigerade tillbaka.. om och om igen.. gick närmare och fortsatte.. ingen dummy.. kallade in för att gå och titta själv, så att jag visste EXAKT vart hon skulle. Då kommer jag på - det var denna dummyn jag plockade upp :( Inte lätt att vara liten trasa då. Släppte en ny dummy i området gick tillbaka och skickade ut henne och hon hittade direkt!
Bakläxa igen för min del. Måste tänka lite innan och komma ihåg! Men hon tog stopp och tecken bra. Inte perfekt men bra. om det kan vara bra när det inte är perfekt, inte helt övertygad.
Terry fick några markeringar och dirigeringar som han klarade över mina förväntningar iallafall. Men jag vet ju inte riktigt vad jag skall förvänta mig av honom heller. Det får han bevisa på träningen imorgon!
Nyttigt för trassa att få sitta och titta när någon annan får jobba - utan att jag blir nervös för att hon ska sticka. Då sitter hon naturligtvis så stilla man bara kan. Kastade ut några markeringar på tre olika ställen, sen plockade jag upp en för att jag tyckte att det blev för svårt. Har en förmåga att inte riktigt tänka och så blir det bara dåligt alltihop, så nu tänkte jag att jag inte skulle utmana något öde.
Skickade Terry på den första och var egentligen inte alls säker på om han kunde minnas så länge - men det kunde han och det som är härligast med den hunden för mig som är van vid min är att han direkt vänder och kommer tillbaka, nästan snabbare än han sprang ut.
Sen fick Trassa hämta en på samma ställe. Jag var beredd att rycka ut om hon skulle ge sig av för att titta efter övriga som var slängda, så fint som hon gjorde i helgen. Men nejdå, när jag är bredd så gör hon ingenting. Tror att det är mest när hon inte ser mig eller jag henne, då kan hon göra vad som helst och gör det.
Efter den tänkte jag att jag får testa den som jag kastade nästan på linje ungefär dubbelt så långt bort. Gick inte spikrakt, men ändå bra att få henne dit. Hon letade lite i området och så drog hon ut åt sidan. Jag stoppade och dirigerade tillbaka.. om och om igen.. gick närmare och fortsatte.. ingen dummy.. kallade in för att gå och titta själv, så att jag visste EXAKT vart hon skulle. Då kommer jag på - det var denna dummyn jag plockade upp :( Inte lätt att vara liten trasa då. Släppte en ny dummy i området gick tillbaka och skickade ut henne och hon hittade direkt!
Bakläxa igen för min del. Måste tänka lite innan och komma ihåg! Men hon tog stopp och tecken bra. Inte perfekt men bra. om det kan vara bra när det inte är perfekt, inte helt övertygad.
Terry fick några markeringar och dirigeringar som han klarade över mina förväntningar iallafall. Men jag vet ju inte riktigt vad jag skall förvänta mig av honom heller. Det får han bevisa på träningen imorgon!
onsdag 14 juli 2010
Varmt, varmt, varmt..
Nu när jag faktiskt har tagit mig runt 8:an med mor i 25 gradigt väder med solsken kan jag ju inte hoppa över att få med det. Måste få berömma mig själv lite också. Duktig Åsa. Målet för tillfället är en gång i veckan. Förra gången var torsdag. Nu får jag vila en hel vecka om jag vill.
Jag gick lite på vägen. Sen spurtade jag vid två tillfällen men benen kändes väldigt tunga. Mor sa att det var jobbigare än det brukar. Då blev jag glad, för det var jobbigt, men det är väl det som är tanken. Inte lever man väl för att ha det bra?
Jag gick lite på vägen. Sen spurtade jag vid två tillfällen men benen kändes väldigt tunga. Mor sa att det var jobbigare än det brukar. Då blev jag glad, för det var jobbigt, men det är väl det som är tanken. Inte lever man väl för att ha det bra?
Planering för markeringsträning
Lördag eller söndag. Jag kommer antagligen ha med mig Terry istället för Trassa eller båda två och byta. Får se.
Tänkte att dagen skulle ägnas åt markeringsträning för det tyckte jag att de flesta var mindre bra på senast.
Som uppvärmning börjar vi med lite stadgeövning kombinerat med markering för människor. Sägs att det är bra att veta var dummyn ligger själv om man ska kunna hjälpa hunden. Blir också en lite lugnare start för de hetare hundarna.
Nästa moment blir enligt vad Kerstin Andersson beskrev på kennelmästerskapet för ett år sedan. Gräva ner små dummies på litet område. Kasta markering i området så hunden ser, vända hunden om, medhjälpare plockar upp dummy, hunden skickas och måste vara nogrann även med nosen för att hitta de nergrävda dummiesarna. Beroende på hur bra det går för varje hund varierar vi avståndet till markeringsområdet som är nytt för varje markering. Börjar det fungera bra och vi vill fortsätta kan vi avancera till att plocka in terrängbyten och hinder också..
ja, då är det bara att testa och se hur det går. Lite synd om Trassa inte får vara med bara.. men jag skulle ju bara göra lätta välkontrollerade saker med henne ett tag.. just det.. tålamod!
Tänkte att dagen skulle ägnas åt markeringsträning för det tyckte jag att de flesta var mindre bra på senast.
Som uppvärmning börjar vi med lite stadgeövning kombinerat med markering för människor. Sägs att det är bra att veta var dummyn ligger själv om man ska kunna hjälpa hunden. Blir också en lite lugnare start för de hetare hundarna.
Nästa moment blir enligt vad Kerstin Andersson beskrev på kennelmästerskapet för ett år sedan. Gräva ner små dummies på litet område. Kasta markering i området så hunden ser, vända hunden om, medhjälpare plockar upp dummy, hunden skickas och måste vara nogrann även med nosen för att hitta de nergrävda dummiesarna. Beroende på hur bra det går för varje hund varierar vi avståndet till markeringsområdet som är nytt för varje markering. Börjar det fungera bra och vi vill fortsätta kan vi avancera till att plocka in terrängbyten och hinder också..
ja, då är det bara att testa och se hur det går. Lite synd om Trassa inte får vara med bara.. men jag skulle ju bara göra lätta välkontrollerade saker med henne ett tag.. just det.. tålamod!
söndag 11 juli 2010
Kennelmästerskap
Då var årets kennelmästerskap över. Träning på lördagen och tävling på söndagen. Träningen började med att stå på linje, två rader med fyra ekipage i varje. Sten kastades i vattnet och sen en markering på land utan referenspunkter. En hund ur bakre ledet skulle hämta markeringen och de i främre ledet sitta kvar. Gärna tyst och fint.
Just det gick inte så bra för oss. Efter ca 5 kast stack trassa dessutom efter stenplasket i vattnet, precis när vi vände om. Får ta lite ansvar eftersom tränaren precis hade sagt att det var bättre att vända vänster för att behålla kontrollen och jag envisades att vända höger för att jag tycker "att hon ska klara det". Är nog inte alltid helt rättvis mot henne. Men det fanns positiva delar också. När hon fick hämta sin markering så spikade hon den och kom fint tillbaka men det var vår favoritterräng också - äng!
Nästa övning blev att simma över en långsmal damm för att hämta dummy en bit upp på andra sidan. Jag var tydligen lite modig och chansade på en dold. Gick bra att få henne över vattnet - om än inte helt rakt. Sen att få henne vidare upp ca 20-30m (sagt av en helt utan ögonmått) visade sig vara väldigt svårt och hon lyssnade inte på stopp eller riktning när hon väl stoppade. Jag blev tvungen att leta tillbaka minnena från vattendirigeringen där jag fick kommentaren att jag såg ut som att jag gav upp (vilket jag också gjorde) och känna att hur det än går så ska jag inte ge upp, inte förrän någon säger till mig. Efter mycket kamp så fick vi bärgat dummyn över till min sida igen, men det var illa nog att jag fick ont i öronen av min egen visselpipa. Inte något gott tecken. Hade också slutat lyssna om jag var hund.
Behöver väl inte nämnas att hon stegvis lyssnade sämre och sämre för att lägga in sitt värsta ignorera signal för att sedan byta dummy beteende. Betyder inte annat än att börja om, bygga upp utrustad med mycket tålamod och mycket envishet. Så nu blir det snälla "omöjliga att misslyckas med" övningar ett tag framöver. Borde ange en tid hur länge. Var ju tanken med att skriva på detta stället, eller att generellt skriva. Märker att det gör mig lite nervös för då blir jag tvungen att följa det och det kanske jag inte klarar. Särskilt om jag ska träna med de andra i helgen, fast då ska jag planera så det finns ju utrymme för att styra dethela.
Har tänkt att vi ska träna markeringar och det är okonfliktfyllt så länge det går bra. För vår del väldigt konfliktfyllt när det inte går bra. Kan vara nära hela tiden, då blir det inte så farligt. Skriva planering imorgon. om jag hinner..
Om styckeindelningarna verkar slumpartade så skyller jag på min syster :)
Just det gick inte så bra för oss. Efter ca 5 kast stack trassa dessutom efter stenplasket i vattnet, precis när vi vände om. Får ta lite ansvar eftersom tränaren precis hade sagt att det var bättre att vända vänster för att behålla kontrollen och jag envisades att vända höger för att jag tycker "att hon ska klara det". Är nog inte alltid helt rättvis mot henne. Men det fanns positiva delar också. När hon fick hämta sin markering så spikade hon den och kom fint tillbaka men det var vår favoritterräng också - äng!
Nästa övning blev att simma över en långsmal damm för att hämta dummy en bit upp på andra sidan. Jag var tydligen lite modig och chansade på en dold. Gick bra att få henne över vattnet - om än inte helt rakt. Sen att få henne vidare upp ca 20-30m (sagt av en helt utan ögonmått) visade sig vara väldigt svårt och hon lyssnade inte på stopp eller riktning när hon väl stoppade. Jag blev tvungen att leta tillbaka minnena från vattendirigeringen där jag fick kommentaren att jag såg ut som att jag gav upp (vilket jag också gjorde) och känna att hur det än går så ska jag inte ge upp, inte förrän någon säger till mig. Efter mycket kamp så fick vi bärgat dummyn över till min sida igen, men det var illa nog att jag fick ont i öronen av min egen visselpipa. Inte något gott tecken. Hade också slutat lyssna om jag var hund.
Behöver väl inte nämnas att hon stegvis lyssnade sämre och sämre för att lägga in sitt värsta ignorera signal för att sedan byta dummy beteende. Betyder inte annat än att börja om, bygga upp utrustad med mycket tålamod och mycket envishet. Så nu blir det snälla "omöjliga att misslyckas med" övningar ett tag framöver. Borde ange en tid hur länge. Var ju tanken med att skriva på detta stället, eller att generellt skriva. Märker att det gör mig lite nervös för då blir jag tvungen att följa det och det kanske jag inte klarar. Särskilt om jag ska träna med de andra i helgen, fast då ska jag planera så det finns ju utrymme för att styra dethela.
Har tänkt att vi ska träna markeringar och det är okonfliktfyllt så länge det går bra. För vår del väldigt konfliktfyllt när det inte går bra. Kan vara nära hela tiden, då blir det inte så farligt. Skriva planering imorgon. om jag hinner..
Om styckeindelningarna verkar slumpartade så skyller jag på min syster :)
måndag 5 juli 2010
En vanlig dag
Idag blev det vår kära getrygg med mor. Är väldigt van vid att vara där i sällskap med lite tennisbollar och dummiesar, så en aning svårt att bara sitta och äta och titta på utsikt - men skönt (kallt). Passade på att gå fot nästan hela vägen hem. Hon gick avslappnat och fint men bakåtdragna öron och lite lägre svans. Skulle bara vilja att hon såg sån ut när första hunden kastar sig i vattnet också, men så är jag väl känd för att aldrig bli riktigt nöjd. Har även idag funderat på att springa för att sen stänga av klockan och somna om. Fick stå upp hela dagen på jobbet istället.
söndag 4 juli 2010
Gruppträning - Träningsgrupp
Nu är vi två trötta. Har varit på jaktträning med fyra andra flattar idag. Mestadels av Trassas familj. Började med en jaktstig med fokus på korrekt fot, gick bra. Tycker att hon har blivit lite lugnare och inte helt så påväg att explodera närsomhelst nu efter våren. Kan vara ålder, äntligen. Sen en lång dirigering till dold plats som alla hundar fick följa med ut och titta på. Detta är inte så bra för våran del eftersom jag inte har fått ordning på hennes bytarvanor (än..) så jag sprang efter för att kunna kalla in/skälla om hon sökte vidare med dummyn i munnen - vilket hon naturligtvis gjorde - så ingen skada skedd denna gång.. Senaste teorin där är att jag inte kan tillåta henne att byta någonsin utan hon måste tro att jag ser henne även när hon inte ser mig. Fick tips om en övning att man kan lägga ut lite dummies bakom en buske och så står man själv bakom busken när någon annan skickar min hund. Försöker hon då byta finns då ett mycket bra tillfälle att korrigera. Nu brukar inte detta vara ett problem på tävling när hundarna inte tittar på när flera dummiesar slängs ut. Sen sköt vi lite med apportkastare, den typen hon brukar vara ganska dålig på att hitta, men det gick bättre än jag förväntade mig, det anser jag givetvis att det beror på min tidigare ljungträning.. Sen övergick vi till lite markering/dirigering över sjö. Så mycket bättre det går efter vårat vatteninternat, men lite grinig kan jag ändå bli när hon inte lyssnar riktigt på stoppsignalen på andra sidan sjön, men det var ändå den som hjälpte henne att stanna upp och vända åt rätt håll - hoppas att hon märkte det också! Så det är bara att fortsätta, med noggrannhet och millimeterpetighet. Stopp betyder stopp, höger betyder höger, sitt betyder faktiskt sitt...
Nu skäller Trassa i sömnen, det enda som håller mig vaken.
onsdag 30 juni 2010
Tennisboll i ljung
Dagens problem: Med en ständigt sjunkande markeringsförmåga och en ovilja att dirigeras koncentreras träningen till tennisboll i ljung på en kastlängds avstånd. Bakomliggande teori är att då tränaren föredrar släta gräsmattor och okomplicerad terräng har hunden lärt sig att fånga upp vittringen vid passage av dummie och koncentrationen på den exakta nedslagsplatsen har därmed reducerats då behov icke funnits.
Dagens resultat: Dom första kasten började hon söka innan nedslagsplatsen men sökte koncentrerat och hittade den relativt snabbt. Tyckte det blev lite bättre inom samma längd. Vid försök på längre avstånd sprang hon helt fel.
Slutsats: Fortsätta på dom korta och kasta längre med bollslunga samt fortsätta skicka henne ganska snabbt för att hon inte ska hinna titta bort innan skicket.
Sofie klarade av att sätta sig med tennisbollen i munnen. Hon var duktig. Hon åt människobajs också - mindre duktigt.
Dagens resultat: Dom första kasten började hon söka innan nedslagsplatsen men sökte koncentrerat och hittade den relativt snabbt. Tyckte det blev lite bättre inom samma längd. Vid försök på längre avstånd sprang hon helt fel.
Slutsats: Fortsätta på dom korta och kasta längre med bollslunga samt fortsätta skicka henne ganska snabbt för att hon inte ska hinna titta bort innan skicket.
Sofie klarade av att sätta sig med tennisbollen i munnen. Hon var duktig. Hon åt människobajs också - mindre duktigt.
tisdag 29 juni 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)