Klätterminnen - Torfinnstinderne

I september 2008 åkte jag och fyra kolleger från mitt norska jobb till Jotunheimen för att vandra/klättra/repilera oss över de tre topparna i Torfinnstraversen.

Jag försökte in i det sista komma undan, dels för att jag inte visste om jag skulle klara det och dels för att det var mycket att göra på jobbet. Efter ett löfte om att jag fick hjälp att beräkna och rita ett hisschakt på skolan jag höll på med kunde jag inte längre säga nej - och vad glad jag är för det!

På gräset bakom denna stuga bodde vi två nätter, innan och efter toppturen

Vi var ute från fredag eftermiddag till söndag eftermiddag. Det var lite sent på säsongen vilket gjorde att broar var borttagna och hytterne stängda. Den fyra timmar långa promenaden till hytten gick därför genom iskalla glaciärfloder där vi fick vada upp till låren.. brr..

Vi var fem stycken som vandrade, två som har stor vana vid extremsporter av alla de slag och vi tre andra som inte riktigt hade sett så brant terräng innan.. och som typiskt är för norrmännen - alla kan vara med - det är bara lite "luftigt"...

Van livsriskerare till höger och ovan till vänster. Molnen just passerade!

Lite vila på 1.a toppen där världen har klarnat upp


I väntan på första repilering

Anders på topp 2

Här har vi just tagit oss ner...


...och är mycket glada och nöjda över det!


Vår expeditionsledare och chef som inte drar sig för någonting och har friklättrat
Torfinnstinderne åt motsatt håll mot vår vandring


Stela miner inför sista passagen...

... som är smal, smal och brant på båda sidor

Fyra av fem stolta efter en 12 timmars vandring över dessa tre toppar på över 2000 m ö h

Underbart, spännande och emellanåt livsfarligt - tyckte vi ovana iallafall. Jag fick ett litet infall strax innan sista toppen att börja klättra själv, utan säkring.. Råkade komma lite högt upp innan jag märkte att jag inte kom vidare, blev rädd och hela benen började skaka.

Hjälpen nerifrån lät: Tyvärr, du är för högt upp - vi når dig inte - du måste ta dig ner själv.. och så blev det, men lite darrig var jag efteråt..

Vackrare natur får man leta länge efter - rekommenderas ett besök!