Var på lite större träning igår för första gången på några veckor.
Tror det gör väldigt gott att ha några veckor nervarvning. Trassa var inte alls så het och "steppig" som hon brukar vara när det är andra hundar med. Tyvärr var hon inte lydig heller.
Positivt:
Bra markeringar
Bra linjer till kända apporter
Negativt:
Dålig stoppsignal
Halvkassa ingångar
Inget direkt intresse av att följa tecken
Slutsats:
Fortfarande en självständig hund. Fortfarande en inkonsekvent ägare.
Tänker ibland att det har gått för långt, att hon för väl vet när hon inte måste lyda, att det aldrig kommer bli ordning på oss två. Men provet där hon fick 1:an, då var hon plötsligt så lydig som aldrig förr, antagligen för att det var lite "renare" upplagt.
Hon har ju rätt, i 80% av fallen när jag blåser stopp, kommer det en söksignal efteråt. Varför skall hon då inte förekomma lite och börja söka direkt? Jo, för nu kanske det är de 20% när jag skall skicka henne åt sidan. Skall jag aldrig träna med stopp och sen sök då? Eller går hon bara ner och söker för att hon redan har känt att det är vittring där? Jag vill stoppa henne innan hon söker när hon inte vet var det är för att hon skall få ner farten och inte bara springa över området. Jag vill att när jag blåser stopp skall hon titta på mig tills jag säger något annat. Jag vill att när jag säger något annat skall hon göra det jag säger och inte det hon har planerat.
Ja, det är helt enkelt mycket jag vill. Det är också mycket som hon vill. Vi kämpar vidare. Till våren skall vi ta ett förstapris till i öppenklass och till hösten skall vi ha vår premiärstart i elitklass. Mmm.. då är det bara att fortsätta kämpa och försöka hitta något som gör oss båda nöjda.
I den tidigare planen ingick också någon slags start i lydnad, just nu känns det inte så lockande. Kanske måste anmäla till en tävling där också för att komma igång. Nya regler efter nyår, lättare skall det bli. Kanske får vi en start ändå.
söndag 20 november 2011
lördag 15 oktober 2011
Riktig Jakt
Igår var dagen som jag har fasat för länge. Testa hur Trassa uppför sig på en riktig jakt! Vi (jag och Maggan) fick tack vare vår uppfödare komma ner till Varberg och "hjälpa till" på gårdagens jakt.
Ett väldigt trevligt arrangemang men god mat och sociala, glada människor. Första passet var på rapphöns. Jonatan som ledde jakten drev upp dem med hjälp av sin spaniel och vi satt och väntade, väntade och väntade.. Våran skytt träffade nog en, men den hittade vi inte igen.. istället fick vi prova att lägga ut en som var nyskjuten och den tog både Trassa och Thyra utan problem.
Trassa i väntan på fågeln som aldrig kom, såt 1
Efter lunch blev det andjakt istället, lite mer action där. Våran skytt sköt 5 änder som trassa apporterade snabbt och utan tvekan. Ljudnivån på hunden gick också upp motsvarande grad, men trots att hon var väldigt igång, så kunde hon lyssna på signaler och visade inga tendenser till att vilja söka vidare - hon var inte heller särskilt långt ifrån mig, så hon kanske inte tyckte det var värt risken..
Stolta andapportörer!
Nästa pass blev rapphönsen igen. Där fick vi stå som apportörer till Ola, tyvärr kom det inga fåglar i våran riktning, så det blev inga skott där. Jonatan hade lagt ut en fågel på en stig som han hade skjutit, så dit skickade jag Trassa som hittade utan problem. Vi fick också söka efter en fågel de inte hade hittat på morgonpasset, Trassa och spanieln sökte av samma område och tillslut hittade Trassa den, liten kall fågel.
Här trodde vi att dagen var slut, men en sista såt med änder skulle hinnas med. Här hade nog skyttarna tröttnat lite, så av ca 20 skott blev det en träff. Även här lade Jonatan ut några som spanieln hade hämtat så att vi kunde få träna lite på apporteringen. Första gick bra, när vi skulle hämta den andra lyssnade inte trassa särskilt bra, jag ville att hon skulle gå vänster men hon gick bara ut, men tillslut kom hon till rätt ställe. Den sista hon hämtade var skadeskjuten, hon fick tatt den först, sen smet den ifrån henne och hon kastade sig efter den och fick tag på den igen. Nu var jag beredd på att jag skulle vara tvungen att knäcka nacken på denna lilla and, jag hade försökt en gång tidigare, men blivit tvungen att be skytten om hjälp. Jag började snurra anden stannade upp, den sprattlade fortfarande, gjorde lite till, sprattlade, gjorde lite till och plötsligt lossar huvudet och jag skriker till och slänger den ifrån mig - trassa snabbt efter den och försöker sticka med den och anden - ja den flaxar fortfarande. Mycket obehagligt. Extra obehagligt eftersom alla står tio meter bort och tittar på.. och säger att "den är nog död nu".
Ja, alltid lär man sig något. Änder kan tappa huvudet och det kan röra sig MYCKET även om de uppenbarligen är döda och JA lite otäckt är det.. men konstigt nog väldigt spännande också!
ja, ja, här fick jag BÄRA Olas gevär en stund, Maggan fotar
Det tråkiga med dagen var Trassas passiva uppförande, hon var ganska gnällig hela tiden och jag lyckades inte få henne att sluta. Frågan är om hon bara skulle bli värre och värre med fler jakter eller om hon skulle lära sig att det är lite väntan men sen händer det något. Det sista är nog mer önskedröm. Karin sade att det kan vara bra om hon sitter i bilen under själva jakten och bara får vara med på eftersöken i början. Vi får väl se om vi får någon mer möjlighet att testa till att börja med. Arbetsmässigt var hon väldigt duktig och det verkade även jaktledaren tycka, så vi får hoppas på ett återvälkomnande.
Viltparad med delar av apportörskaran
Ett väldigt trevligt arrangemang men god mat och sociala, glada människor. Första passet var på rapphöns. Jonatan som ledde jakten drev upp dem med hjälp av sin spaniel och vi satt och väntade, väntade och väntade.. Våran skytt träffade nog en, men den hittade vi inte igen.. istället fick vi prova att lägga ut en som var nyskjuten och den tog både Trassa och Thyra utan problem.
Trassa i väntan på fågeln som aldrig kom, såt 1
Stolta andapportörer!
Nästa pass blev rapphönsen igen. Där fick vi stå som apportörer till Ola, tyvärr kom det inga fåglar i våran riktning, så det blev inga skott där. Jonatan hade lagt ut en fågel på en stig som han hade skjutit, så dit skickade jag Trassa som hittade utan problem. Vi fick också söka efter en fågel de inte hade hittat på morgonpasset, Trassa och spanieln sökte av samma område och tillslut hittade Trassa den, liten kall fågel.
Här trodde vi att dagen var slut, men en sista såt med änder skulle hinnas med. Här hade nog skyttarna tröttnat lite, så av ca 20 skott blev det en träff. Även här lade Jonatan ut några som spanieln hade hämtat så att vi kunde få träna lite på apporteringen. Första gick bra, när vi skulle hämta den andra lyssnade inte trassa särskilt bra, jag ville att hon skulle gå vänster men hon gick bara ut, men tillslut kom hon till rätt ställe. Den sista hon hämtade var skadeskjuten, hon fick tatt den först, sen smet den ifrån henne och hon kastade sig efter den och fick tag på den igen. Nu var jag beredd på att jag skulle vara tvungen att knäcka nacken på denna lilla and, jag hade försökt en gång tidigare, men blivit tvungen att be skytten om hjälp. Jag började snurra anden stannade upp, den sprattlade fortfarande, gjorde lite till, sprattlade, gjorde lite till och plötsligt lossar huvudet och jag skriker till och slänger den ifrån mig - trassa snabbt efter den och försöker sticka med den och anden - ja den flaxar fortfarande. Mycket obehagligt. Extra obehagligt eftersom alla står tio meter bort och tittar på.. och säger att "den är nog död nu".
Ja, alltid lär man sig något. Änder kan tappa huvudet och det kan röra sig MYCKET även om de uppenbarligen är döda och JA lite otäckt är det.. men konstigt nog väldigt spännande också!
ja, ja, här fick jag BÄRA Olas gevär en stund, Maggan fotar
Det tråkiga med dagen var Trassas passiva uppförande, hon var ganska gnällig hela tiden och jag lyckades inte få henne att sluta. Frågan är om hon bara skulle bli värre och värre med fler jakter eller om hon skulle lära sig att det är lite väntan men sen händer det något. Det sista är nog mer önskedröm. Karin sade att det kan vara bra om hon sitter i bilen under själva jakten och bara får vara med på eftersöken i början. Vi får väl se om vi får någon mer möjlighet att testa till att börja med. Arbetsmässigt var hon väldigt duktig och det verkade även jaktledaren tycka, så vi får hoppas på ett återvälkomnande.
Viltparad med delar av apportörskaran
söndag 2 oktober 2011
Vardag
Nu har träningshetsen lagt sig igen. Är anmäld till Bollebygd på fredag, men är så sen reserv att jag inte räknar med en start. Har bara tränat jakt en gång sen provet. Jag och trassa var uppe hos Agneta och hade en trevlig, lugn träning med henne och Taco.
Huvudövningen för dagen bestod i nedgrävda tennisbollar. Hundarna fick se var vi grävde ner dem, sen kastade vi en dubbelmarkering på var sida om området med bollarna. Hundarna skulle då skickas till bollområdet och kunna leta noggrant där fast det låg markeringar och drog åt andra håll. De flesta gångerna klarade de alldeles utmärkt. Vi de tillfällen de gick ur området gick vi ut och hämtade tillbaka hunden satte den i området och blåste söksignal igen. Fungerade fint!
Trassa kändes ganska het även under detta träningspass trots att det inte var något vilt med. Känns därför bra om hon inte får starta igen förrän till våren, så har hon ett halvår på sig att lugna komma ner i stressnivå :)
Fördelen är ändå att det inte verkar som att hon tappar så mycket i koncentration och ork fast hon sitter och nästan skakar sönder, men onödigt är det.
Funderade på nu om vi skulle försöka ta upp lite allvarlig lydnadsträning nu inför vintersäsongen och sen kunna starta i tvåan i början på våren. Många månader att träna få små steg av fot och förmågan att plocka upp en apportbock utan att sparka på den först. Har också allvarliga funderingar på att försöka lära henne plats med huvudet i marken, hon är väldigt "tittig" när hon ligger platsliggning och det känns inte så bra.
Ny lista på saker vi skall träna på under vintern skall nu skapas på en egen sida som påminnelse till mig själv när jag inte vet vad jag skall göra.
Huvudövningen för dagen bestod i nedgrävda tennisbollar. Hundarna fick se var vi grävde ner dem, sen kastade vi en dubbelmarkering på var sida om området med bollarna. Hundarna skulle då skickas till bollområdet och kunna leta noggrant där fast det låg markeringar och drog åt andra håll. De flesta gångerna klarade de alldeles utmärkt. Vi de tillfällen de gick ur området gick vi ut och hämtade tillbaka hunden satte den i området och blåste söksignal igen. Fungerade fint!
Trassa kändes ganska het även under detta träningspass trots att det inte var något vilt med. Känns därför bra om hon inte får starta igen förrän till våren, så har hon ett halvår på sig att lugna komma ner i stressnivå :)
Fördelen är ändå att det inte verkar som att hon tappar så mycket i koncentration och ork fast hon sitter och nästan skakar sönder, men onödigt är det.
Funderade på nu om vi skulle försöka ta upp lite allvarlig lydnadsträning nu inför vintersäsongen och sen kunna starta i tvåan i början på våren. Många månader att träna få små steg av fot och förmågan att plocka upp en apportbock utan att sparka på den först. Har också allvarliga funderingar på att försöka lära henne plats med huvudet i marken, hon är väldigt "tittig" när hon ligger platsliggning och det känns inte så bra.
Ny lista på saker vi skall träna på under vintern skall nu skapas på en egen sida som påminnelse till mig själv när jag inte vet vad jag skall göra.
fredag 23 september 2011
Sverigepremiär och 1a pris!!!
I dag har jag och Trassa varit duktiga, eller haft tur, eller vi har nog varit rätt så duktiga med lite tur (och en vänligt inställd domare).
Första jaktprovsstarten på svensk mark. Trodde jag skulle vara nervösare. Får tacka övriga jobbigheter i veckan som kanske har tagit bort focus lite. Trassa hann ladda innan iallafall. Små gnällde lite redan innan vi gick in, då misstänkte jag att det inte skulle gå så bra.
Jag är verkligen glad för all hård fotträning som vi har ägnat oss åt, hon höll sin position nästan hela provet igenom (med lite tjat från min sida).
När provet väl startade gick allt förvånansvärt bra.
Markering - Ut och hem.
Dirigering land - Ut, ut, stopp, sök höger och hem.
Dubbel markering på vatten Ut och hem. Nr 2 blev ett extra ut för att hon skulle få vittring och sen hem.
Efter detta satt vi uppställda för vattendirigering. Skottet har gått när vår parkamrat ropar JAa till sin hund för att den skall komma sista metern med viltet. Då hoppar trassa i vattnet. Jaha, så nollar vi.. det som ändå gick riktigt bra.. Jag plockar upp henne på land igen och skickar med ett ljudligt UT. Då flyger två hundar ner i vattnet, det blir lite rörigt, men sen tar trassa upp sin riktning med lite hjälp från mig och håller en nästan perfekt (enligt mig) linje till viltet, söksignal och hem.
Söket går bra, jag visslar in henne några gånger för att hon inte skall söka vidare, inget domarn kommenterar. När det bara är en fasan kvar som många hundar har haft svårt att hitta säger han att jag ska skicka henne så långt ut jag kan. Usch tänker jag, är det nu det ska bevisas att hon bara gör vad hon vill. Skickar med ut och fortsätter uppmana med ut tills hon har sprungit så långt så jag inte ser henne längre. Att hon kan vissa saker som jag inte tror.. Vid ett tillfälle hamnade hon för långt åt höger, ca 80-100 -- många meter ut. Känner att jag måste blåsa stopp, men vill ju inte visa att hon inte lyder. Blåser, och hunden stannar direkt och tittar på mig sådär fint som andra hundar brukar göra mot sina förare. Jag visar vänster och hon springer vänster - det är min flicka det - och samtidigt inte :) men hon var nog trött.. Hon hittade därimot aldrig fasanen men domaren verkade nöjd bara av att hon hade varit i området
Avslutningen var en enkelmarkering igen. Ut och hem!
Som sammanfattning sa domaren att han knappt hade märkt oss, vi var ett sånt ekipage som man ville ha med på jakt, man ställer dem någonstans och ger dem några uppgifter, så fixar dem det utan att det märks. Tydligen positivt eftersom han bortsåg från Trassas oönskade dopp och gav oss en ETTA!! Ja, vi fick ju spåra upp en kanin först, då blev jag nervös.. men det gick så fint så fint..
Så här upplevde domaren situationen enligt protokoll:
Samarbetsvilja: Visar bra samarbetsvilja
Sökarbete: Söker bra, täcker hela marken i djup och bredd, finner sina vilt
Fart: God
Uthållighet: Håller provet igenom
Näsa: Används väl
Dirigerbarhet: Låter sig styras både på land och vatten, finner
Markeringsförmåga: Markerar bra både land och vatten
Skottreaktion: Tyst och fast
Stadga: Lugn och fast inför fallande vilt
Apporteringslust: Apporterar direkt med bra inlevereringar
Apportgrepp: Mjukt och korrekt
Simteknik: Simmar bra
Vattenarbete: Arbetar gärna i vatten
Spårningsförmåga: Klarar spår
Hundtolerans: Uppträder korrekt
Sammanfattande kritik: En tik som arbetar bra och stör ej sin omgivning och utför sitt arbete bra.
Ja, visst är hon korrekt lilla trassan. Några små små pip lät hon slippa undan och vid några tillfällen trodde jag hon skulle krypa ur sitt skinn, men nog är det härligt att hon ändå upplevs som lugn och korrekt till och med på ett prov.
Nu ska vi njuta av detta ett tag och fundera på om vi verkligen vill starta igen..
Första jaktprovsstarten på svensk mark. Trodde jag skulle vara nervösare. Får tacka övriga jobbigheter i veckan som kanske har tagit bort focus lite. Trassa hann ladda innan iallafall. Små gnällde lite redan innan vi gick in, då misstänkte jag att det inte skulle gå så bra.
Jag är verkligen glad för all hård fotträning som vi har ägnat oss åt, hon höll sin position nästan hela provet igenom (med lite tjat från min sida).
När provet väl startade gick allt förvånansvärt bra.
Markering - Ut och hem.
Dirigering land - Ut, ut, stopp, sök höger och hem.
Dubbel markering på vatten Ut och hem. Nr 2 blev ett extra ut för att hon skulle få vittring och sen hem.
Efter detta satt vi uppställda för vattendirigering. Skottet har gått när vår parkamrat ropar JAa till sin hund för att den skall komma sista metern med viltet. Då hoppar trassa i vattnet. Jaha, så nollar vi.. det som ändå gick riktigt bra.. Jag plockar upp henne på land igen och skickar med ett ljudligt UT. Då flyger två hundar ner i vattnet, det blir lite rörigt, men sen tar trassa upp sin riktning med lite hjälp från mig och håller en nästan perfekt (enligt mig) linje till viltet, söksignal och hem.
Söket går bra, jag visslar in henne några gånger för att hon inte skall söka vidare, inget domarn kommenterar. När det bara är en fasan kvar som många hundar har haft svårt att hitta säger han att jag ska skicka henne så långt ut jag kan. Usch tänker jag, är det nu det ska bevisas att hon bara gör vad hon vill. Skickar med ut och fortsätter uppmana med ut tills hon har sprungit så långt så jag inte ser henne längre. Att hon kan vissa saker som jag inte tror.. Vid ett tillfälle hamnade hon för långt åt höger, ca 80-100 -- många meter ut. Känner att jag måste blåsa stopp, men vill ju inte visa att hon inte lyder. Blåser, och hunden stannar direkt och tittar på mig sådär fint som andra hundar brukar göra mot sina förare. Jag visar vänster och hon springer vänster - det är min flicka det - och samtidigt inte :) men hon var nog trött.. Hon hittade därimot aldrig fasanen men domaren verkade nöjd bara av att hon hade varit i området
Avslutningen var en enkelmarkering igen. Ut och hem!
Som sammanfattning sa domaren att han knappt hade märkt oss, vi var ett sånt ekipage som man ville ha med på jakt, man ställer dem någonstans och ger dem några uppgifter, så fixar dem det utan att det märks. Tydligen positivt eftersom han bortsåg från Trassas oönskade dopp och gav oss en ETTA!! Ja, vi fick ju spåra upp en kanin först, då blev jag nervös.. men det gick så fint så fint..
Så här upplevde domaren situationen enligt protokoll:
Samarbetsvilja: Visar bra samarbetsvilja
Sökarbete: Söker bra, täcker hela marken i djup och bredd, finner sina vilt
Fart: God
Uthållighet: Håller provet igenom
Näsa: Används väl
Dirigerbarhet: Låter sig styras både på land och vatten, finner
Markeringsförmåga: Markerar bra både land och vatten
Skottreaktion: Tyst och fast
Stadga: Lugn och fast inför fallande vilt
Apporteringslust: Apporterar direkt med bra inlevereringar
Apportgrepp: Mjukt och korrekt
Simteknik: Simmar bra
Vattenarbete: Arbetar gärna i vatten
Spårningsförmåga: Klarar spår
Hundtolerans: Uppträder korrekt
Sammanfattande kritik: En tik som arbetar bra och stör ej sin omgivning och utför sitt arbete bra.
Ja, visst är hon korrekt lilla trassan. Några små små pip lät hon slippa undan och vid några tillfällen trodde jag hon skulle krypa ur sitt skinn, men nog är det härligt att hon ändå upplevs som lugn och korrekt till och med på ett prov.
Nu ska vi njuta av detta ett tag och fundera på om vi verkligen vill starta igen..
torsdag 15 september 2011
Vatten
Idag blev det lite vattendirigering. Vi hoppas på att komma med på prov om en vecka, är just nu 1.a reserv. Nervöst och spännande. Dagens övning innebar att jag lade ut fem dummies på andra sidan en vik, men ganska stora avstånd. Fyra såg hon, en smög jag ut ganska nära en annan.
Gick riktigt fint tycker jag. Tappade henne lite när jag skulle dirigera vidare på andra sidan vid ett tillfälle, men gick att få kontakt igen.
Tycker att det är skillnad på henne nu mot hur det har varit. Det är fortfarande inte helt stabilt eller några perfekta stoppsignaler eller total lydnad på mina riktningar, men hon hamnar tillslut där jag vill utan allt för mycket slit.
Jag hade bestämt mig för att vi inte skulle starta på något prov i år för att det fortfarande känns alldeles för ostabilt, men nu tycker jag att det är lite spännande att testa. Se hur hon håller sin fotposition, om hon är tyst, om hon sitter kvar och framförallt om hon fortfarande kan lyssna på några signaler eller om hon bara sticker helt på egen hand. Inte svårt att gissa vad jag hoppas på.. men återigen, vi får börja med att försöka komma med.
Gick riktigt fint tycker jag. Tappade henne lite när jag skulle dirigera vidare på andra sidan vid ett tillfälle, men gick att få kontakt igen.
Tycker att det är skillnad på henne nu mot hur det har varit. Det är fortfarande inte helt stabilt eller några perfekta stoppsignaler eller total lydnad på mina riktningar, men hon hamnar tillslut där jag vill utan allt för mycket slit.
Jag hade bestämt mig för att vi inte skulle starta på något prov i år för att det fortfarande känns alldeles för ostabilt, men nu tycker jag att det är lite spännande att testa. Se hur hon håller sin fotposition, om hon är tyst, om hon sitter kvar och framförallt om hon fortfarande kan lyssna på några signaler eller om hon bara sticker helt på egen hand. Inte svårt att gissa vad jag hoppas på.. men återigen, vi får börja med att försöka komma med.
onsdag 3 augusti 2011
söndag 24 juli 2011
Övningar för framtiden (utan inbördes ordning)
1) Lägga en dold dummy ca 10-20m från hunden. Kasta en markering ca 50-80m så att hunden får vind på den dolda dummyn på vägen in. Hunden skall fortfarande hämta markeringen först.
2) Jag bakom tjock häck med en hög med dummys framför mig. Markering kastas bland dessa. Trassa skickas av en annan person. Jag skall stå så att hon inte får vind på mig. Om hon försöker byta, vilket hon antagligen gör, skall jag hoppa fram och bli ARG!
3) Kanin träning, både släpspår och annat
4) Många fler raka linjer, hon väljer alldeles för mycket själv.
5) Kontrollövningar. Mycket dolt. Mycket höga krav, tycker att jag börjar slarva lite, både på stopp och på riktningar.
6) Närsök. Bra övning när jag inte orkar röra mig så mycket.
7)
2) Jag bakom tjock häck med en hög med dummys framför mig. Markering kastas bland dessa. Trassa skickas av en annan person. Jag skall stå så att hon inte får vind på mig. Om hon försöker byta, vilket hon antagligen gör, skall jag hoppa fram och bli ARG!
3) Kanin träning, både släpspår och annat
4) Många fler raka linjer, hon väljer alldeles för mycket själv.
5) Kontrollövningar. Mycket dolt. Mycket höga krav, tycker att jag börjar slarva lite, både på stopp och på riktningar.
6) Närsök. Bra övning när jag inte orkar röra mig så mycket.
7)
Sista dirigeringshelgen
är tyvärr över.. Det har varit väldigt bra och lärorikt. Jag tycker trassa har blivit bättre, men framför allt har jag blivit lite tryggare och säkrare i hur jag skall hantera henne. Det som har fattats det senaste är dock motivation från min sida, hon behöver överbevisas OFTA om att det är jag som vet och inte hon och att hon tjänar på att lyssna på mig.
Markeringarna är dock fortfarande lite av ett mysterium. Ibland gör hon det riktigt bra, ibland är hon helt värdelös. En teori är att det är om hon skärper sig och är med eller inte, men hon borde i vilket fall vilja hitta apporten, särskilt när hon har möjlighet att göra det utan mig.
men nu var det ju dirigeringar det handlade om.. vi gjorde lite självkontrollövningar, alltså kollade om hunden förstår handsignalerna, sånt har vi gjort ganska mycket, två synliga vid sidorna, en dold bakom och skicka bak/ut. Det gick väl inte helt smärtfritt här, men helt ok (om det inte var för mig..)
Efter lunch var det vattendirigering. Det värsta här var min stressade hund, en tunga ner i marken och skakningar konstant i hela kroppen. Konstigt nog verkar det inte påverka hennes prestationer särskilt mycket. Hon lyssnade på stoppsignal, sådär på riktningar, men inte värre än på land. I stort tycker jag hon klarade vattnet bra, lyder nog lite bättre än på land eftersom det inte går så fort :) sen är det inga snygga, raka och tysta skick direkt, men det kommer om vi orkar träna..
Sista för helgen blev en avtestningsdirigering. En dold dummy på ca 70m håll med ett skott från en dold skytt. De flesta hundarna hade mer eller mindre problem här. Trassa sprang rakt ut, rakare än det flesta innan, inte helt likt henne. Hon hamnade på fel sida av vinden och jag blev tvungen att börja dirigera. Då var det inte så snyggt längre. Slutade med att jag stod två meter framför henne och visade vänster. Då lyssnade hon och hittade dummyn. 1-0 till Åsa :)
Birgitta tyckte ändå att jag skulle vara nöjd med vår avslutning, dels den raka fina linjen och sen att jag fick drivit igenom alla signaler, även om jag fick stå nära. Som jämförelse mot vårat första besök där när jag inte ens fick henne fem meter rakt ut....
Nu gäller det bara att fortsätta, försöka övertyga och överraska och nöta lite ..
Markeringarna är dock fortfarande lite av ett mysterium. Ibland gör hon det riktigt bra, ibland är hon helt värdelös. En teori är att det är om hon skärper sig och är med eller inte, men hon borde i vilket fall vilja hitta apporten, särskilt när hon har möjlighet att göra det utan mig.
men nu var det ju dirigeringar det handlade om.. vi gjorde lite självkontrollövningar, alltså kollade om hunden förstår handsignalerna, sånt har vi gjort ganska mycket, två synliga vid sidorna, en dold bakom och skicka bak/ut. Det gick väl inte helt smärtfritt här, men helt ok (om det inte var för mig..)
Efter lunch var det vattendirigering. Det värsta här var min stressade hund, en tunga ner i marken och skakningar konstant i hela kroppen. Konstigt nog verkar det inte påverka hennes prestationer särskilt mycket. Hon lyssnade på stoppsignal, sådär på riktningar, men inte värre än på land. I stort tycker jag hon klarade vattnet bra, lyder nog lite bättre än på land eftersom det inte går så fort :) sen är det inga snygga, raka och tysta skick direkt, men det kommer om vi orkar träna..
Sista för helgen blev en avtestningsdirigering. En dold dummy på ca 70m håll med ett skott från en dold skytt. De flesta hundarna hade mer eller mindre problem här. Trassa sprang rakt ut, rakare än det flesta innan, inte helt likt henne. Hon hamnade på fel sida av vinden och jag blev tvungen att börja dirigera. Då var det inte så snyggt längre. Slutade med att jag stod två meter framför henne och visade vänster. Då lyssnade hon och hittade dummyn. 1-0 till Åsa :)
Birgitta tyckte ändå att jag skulle vara nöjd med vår avslutning, dels den raka fina linjen och sen att jag fick drivit igenom alla signaler, även om jag fick stå nära. Som jämförelse mot vårat första besök där när jag inte ens fick henne fem meter rakt ut....
Nu gäller det bara att fortsätta, försöka övertyga och överraska och nöta lite ..
Övningar
Eftersom motivationen har legat nere i några månader har inte heller övningarna kommit in här för ihågkommelse, men nu!
För att träna hunden på noggrannhet vid söksignal och skifta mellan olika "modus".
Gräv ner/göm tennisbollar i ett område. Låt hunden sen hämta några enkla markeringar i närheten där den inte behöver, eller knappt, använda näsan. Skicka sedan på dirigering till tennisbollarna när den måste dra ner farten och söka noga för att hitta något, dolt eller inte dolt beroende på hur väl hunden kan signalerna.
För att öva in söksignalen, låtsas gömma några bollar i ett område så hunden ser. Skicka sedan hunden till angivet område, ge söksignal. Hunden måste då leta väldigt noga eftersom det inte finns något, går den utanför området, gör en stoppsignal och visa tillbaka igen. När hunden inte ser det, smyg ner en boll i området som den sedan kommer att hitta. Den lär sig då att den måste leta ännu noggrannare än den trodde att den gjorde.
Trassa börjar bli ganska bra på detta om området är lite buskigt eller högt gräs, men är det en relativt plan yta så springer hon bara över (vilket kan tyckas naturligt) det gör att det är ganska svårt att hålla henne i rätt område i "lätt" terräng, jag måste därför göra övningen även i områden som inte känns naturliga för mig att välja..
En annan svårighet är att få henne att bromsa upp tillräckligt om jag skickar från långt håll och hon har sprungit såpass långt att hon tycker att hon vet själv och är utanför kontroll, också väldigt svårt att smyga in en dummy i området om man inte är där.. men det är klart, får jag stoppsignalen att fungera borde det kunna få henne att komma ner i rätt humör och söka noggrant trots språngmarsch..
För att träna hunden på noggrannhet vid söksignal och skifta mellan olika "modus".
Gräv ner/göm tennisbollar i ett område. Låt hunden sen hämta några enkla markeringar i närheten där den inte behöver, eller knappt, använda näsan. Skicka sedan på dirigering till tennisbollarna när den måste dra ner farten och söka noga för att hitta något, dolt eller inte dolt beroende på hur väl hunden kan signalerna.
För att öva in söksignalen, låtsas gömma några bollar i ett område så hunden ser. Skicka sedan hunden till angivet område, ge söksignal. Hunden måste då leta väldigt noga eftersom det inte finns något, går den utanför området, gör en stoppsignal och visa tillbaka igen. När hunden inte ser det, smyg ner en boll i området som den sedan kommer att hitta. Den lär sig då att den måste leta ännu noggrannare än den trodde att den gjorde.
Trassa börjar bli ganska bra på detta om området är lite buskigt eller högt gräs, men är det en relativt plan yta så springer hon bara över (vilket kan tyckas naturligt) det gör att det är ganska svårt att hålla henne i rätt område i "lätt" terräng, jag måste därför göra övningen även i områden som inte känns naturliga för mig att välja..
En annan svårighet är att få henne att bromsa upp tillräckligt om jag skickar från långt håll och hon har sprungit såpass långt att hon tycker att hon vet själv och är utanför kontroll, också väldigt svårt att smyga in en dummy i området om man inte är där.. men det är klart, får jag stoppsignalen att fungera borde det kunna få henne att komma ner i rätt humör och söka noggrant trots språngmarsch..
tisdag 10 maj 2011
Dirigering igen
Andra dirigeringshelgen hos birgitta. Är så härligt att gå på kurs och komma därifrån nöjd och inspirerad.
Hade fått läxa att vara envis senast vi var där och det verkar ha lyckats. Det var givetvis inte perfekt, men väldigt mycket bättre än sist. Mest nöjd är jag nog att hon stannade på stoppsignal strax innan en å på många meters håll, eftersom ögonmåttet är obefintligt så får det bara beskrivas med långt.
Det sista vi gjorde på dagen var att jag skickade henne på en memory som var så lång att jag inte trodde att hon skulle klara det, hon har ju inte uppvisat någon riktigt förmåga att springa de långa raka sträckorna fast hon vet att det ligger något där. Denna gång var hon visst sporrad av alla duktiga labbar hon hade sett, så hon sprang, rakt och fint och tänkte vara så ambitiös att hon skulle hämta mer än en dummy - som sagt, perfekt är det inte än, men väldigt kul att känna att det är lite påväg.
Mest imponerande var ändå Taco, tyst, fin och lugn och med samma raka skick och känslighet för signaler som han brukar! Lugn Agneta -> lugn Taco :)
Tråkigast var att Trassas fysik inte riktigt höll, har pipit till på något ben vid några tillfällen söndag och måndag, så det har varit strikt vila nu. Imorgon skall vi på massage och erkänna misskötseln, måste ta tag i fysträningen lite bättre.
Några nya upplägg på övningar fick vi också, märkte på trassa att det behövs. Tycker inte hon är så slarvig i närsök när vi är hemma, men det blir kanske lite för situationsbundet när vi tränar. Är det ljung skall man leta noga men är det en ganska kort gräsmatta behöver man visst inte det..
Tar övningar imorgon. Trött nu, då också.
Hade fått läxa att vara envis senast vi var där och det verkar ha lyckats. Det var givetvis inte perfekt, men väldigt mycket bättre än sist. Mest nöjd är jag nog att hon stannade på stoppsignal strax innan en å på många meters håll, eftersom ögonmåttet är obefintligt så får det bara beskrivas med långt.
Det sista vi gjorde på dagen var att jag skickade henne på en memory som var så lång att jag inte trodde att hon skulle klara det, hon har ju inte uppvisat någon riktigt förmåga att springa de långa raka sträckorna fast hon vet att det ligger något där. Denna gång var hon visst sporrad av alla duktiga labbar hon hade sett, så hon sprang, rakt och fint och tänkte vara så ambitiös att hon skulle hämta mer än en dummy - som sagt, perfekt är det inte än, men väldigt kul att känna att det är lite påväg.
Mest imponerande var ändå Taco, tyst, fin och lugn och med samma raka skick och känslighet för signaler som han brukar! Lugn Agneta -> lugn Taco :)
Tråkigast var att Trassas fysik inte riktigt höll, har pipit till på något ben vid några tillfällen söndag och måndag, så det har varit strikt vila nu. Imorgon skall vi på massage och erkänna misskötseln, måste ta tag i fysträningen lite bättre.
Några nya upplägg på övningar fick vi också, märkte på trassa att det behövs. Tycker inte hon är så slarvig i närsök när vi är hemma, men det blir kanske lite för situationsbundet när vi tränar. Är det ljung skall man leta noga men är det en ganska kort gräsmatta behöver man visst inte det..
Tar övningar imorgon. Trött nu, då också.
lördag 9 april 2011
1:a i samlingen!
Dagens pokal saknar gott sällskap.. än så länge..!
Idag var premiären på officiell lydnadstävling. Ganska nervöst, mer än jag trodde, men ändå hanterbart.
Första gruppen på platsliggningen hade lite otur när två hundar sprang upp och började leka nästan direkt. Tur för oss att vi var i grupp 2. Hon nosade lite på platsen, men fick ändå en tia. Tandvisningen gick fint enligt domaren som gav oss en tia även där.
Jag hade den stora turen att dra nummer 17 av 17 stycken, så det var bara att stoppa in Trassa i bilen och titta på de andra.
Det var många som hade problem med fotgåendet, många ville upp mot domarn och tävlingsledaren som stod längs kanten. Vissa nollor delades ut, både för sådant som jag kunde förstå, men även för motsatsen.
Tillslut var det vi! Jag var lite oroad för att Trassa tyckte att det luktade väldigt gott i gräset, så hon var lite svår att hålla kontakt med, särskilt när korven inte fick följa med in.. blev till att mata henne in i det sista och hoppas på att hon skulle hoppas på mer - och det gjorde hon!
Jag valde att inte titta på poängen under tiden, utan koncentrera mig på det vi skulle göra, de två sista momenten kunde jag inte låta bli att se och domaren verkade väldigt nöjd när hon gav oss en fin Tia i helhet!
Resultatet blev UppflyttningsPoäng - 189 av 200 och KlassVinst!!!
Idag var premiären på officiell lydnadstävling. Ganska nervöst, mer än jag trodde, men ändå hanterbart.
Första gruppen på platsliggningen hade lite otur när två hundar sprang upp och började leka nästan direkt. Tur för oss att vi var i grupp 2. Hon nosade lite på platsen, men fick ändå en tia. Tandvisningen gick fint enligt domaren som gav oss en tia även där.
Jag hade den stora turen att dra nummer 17 av 17 stycken, så det var bara att stoppa in Trassa i bilen och titta på de andra.
Det var många som hade problem med fotgåendet, många ville upp mot domarn och tävlingsledaren som stod längs kanten. Vissa nollor delades ut, både för sådant som jag kunde förstå, men även för motsatsen.
Tillslut var det vi! Jag var lite oroad för att Trassa tyckte att det luktade väldigt gott i gräset, så hon var lite svår att hålla kontakt med, särskilt när korven inte fick följa med in.. blev till att mata henne in i det sista och hoppas på att hon skulle hoppas på mer - och det gjorde hon!
Jag valde att inte titta på poängen under tiden, utan koncentrera mig på det vi skulle göra, de två sista momenten kunde jag inte låta bli att se och domaren verkade väldigt nöjd när hon gav oss en fin Tia i helhet!
Resultatet blev UppflyttningsPoäng - 189 av 200 och KlassVinst!!!
Två KlassVinnare!
Vi försöker posera som vi har sett att man ska om man är retriever och har vunnit något..
Ett protokoll som vi är helt nöjda med (synd att jag skulle röra handen bara..)
Eftersom jag hade sagt innan att jag skulle fortsätta med Klass 2 - kursen om vi fick en etta idag, så är det väl bara att anmäla sig.
Nästa anhalt är att tävla i tvåan på GMBKs midsommarlydnad :)
Nästa anhalt är att tävla i tvåan på GMBKs midsommarlydnad :)
fredag 8 april 2011
Nerver
Nu börjar det närma sig, tävling imorgon. Mitt största problem nu är att att jag inte kan bestämma mig om jag skall kommendera med stå eller stanna under ställandet. Med stanna är det större chans att hon stannar men antagligen inte så snabbt, utan tar några extra steg. Om hon stannar på stå stannar hon snabbt, men risken är stor att hon inte stannar alls utan nollar.. Just nu lutar det mot stå. Satsar på tio eller noll! Har bestämt mig för att platsliggningen kommer gå bra också. Hon har inte rest sig under någon träning så varför skulle hon göra det nu. Hon är ju en ängel. I övrigt skall vi ha kul och njuta av att få lov att gå fot!
söndag 3 april 2011
Veckan som gått
Minns jag inte längre hur den började, men tisdagen var lydnadskurs på GMBK, Annika var borta så det var Linda som höll i träningen. Vi gick igenom apporteringen som den ser ut i klass två. Kasta och hämta helt enkelt. Jag tyckte trassas variant så ganska bra ut, för hon höll den nästan stilla när hon kom mot mig, men det var tydligen inte så bra att hon hoppade på den med tassarna innan hon tog den med munnen.. Istället fick jag lägga den ca 1 meter bortanför trassa och gå ca 20 m åt andra hållet och sen säga apport. Faktiskt gick detta mycket bättre, så det skall vi göra ett tag!
Efter det fick vi göra lite ställande och läggande under gång, som inte gick särskilt bra förra veckan, ställandet iallafall. Vi har tränat på det lite under veckan och det verkar ha kommit tillbaka, gick väldigt bra när vi gjorde det för Linda åtminstonde.
Mina nerver börjar bli lite sköra nu, med bara en vecka kvar till tävling, jag som trodde att jag inte skulle bry mig, det är ju bara lydnad... :S
På onsdagen åkte jag och Trassa upp till Agneta för att träna lite med henne och Taco. Efter en inte så lyckad start med att få hundarna att stanna på en plats gick det väldigt bra med taco resten. Härligt att se hur fint han lyssnar på signaler även på långt håll och snabb är han också.
Trassa visade sig inte helt från sin bästa sida, inte hennes matte heller. Tvärtemot alla "regler" blåste jag stoppsignal när vi tränade rutan och hon inte sprang till rätt ställe. Naturligtvis lyssnade hon inte heller. Jag blev väldigt besviken, främst på mig själv för att jag blåste när jag inte skulle eftersom jag vet (eller kan misstänka) att det är för långt avstånd för oss fortfarande. Sen kan jag inte låta bli att bli lite besviken och tappa lite tålamod att det skall krävas så mycket arbete bara för att få hunden att stanna - alla andra hundar stannar ju och lyssnar så snällt!!!
Efter det fick jag sansat mig lite och gjort lite kontrollövningar som efter några omtagningar gick bra :) Agneta fick placera ut två tennisbollar så att trassa inte såg och så tränade jag klockan med dem. Om hon inte stannade direkt och tittade på mig eller om hon inte sprang åt det hållet jag visade ( mer än två meter) fick hon börja om igen.
Torsdagen är den officiella vilodagen och ägnas åt sömn, småpromenader och massage. Spännande med massagen nu, tycker jag hittar nya små muskler varje gång och hon står mycket finare. Har märkt att hon kan sträcka ut båda bakbenen ungefär lika länge nu, innan ramlade hon nästan alltid till när hon sträckte ut det högra (svaga sidan) så lite har allt hänt med hennes balans!
Fredagen var lite kontrollövningar igen, jag försöker göra dem lite svårare nu, några dolda och några synliga. Skicka - stanna - skicka åt ett annat håll - stanna nära - söksignal.. och försöker dra ut avstånden lite mellan mig och henne, men inte så mycket att det inte fungerar längre. Känns ibland lite elakt på något vis, att försöka få henne att göra fel, men jag tror ändå att detta är sättet att få henne att förstå att hon måste lyssna. Målet är att hon efter att ha tvingats att lyssna ett tag faktiskt skall inse att det är ganska trevligt att samarbeta också och att hon - om hon gör precis vad jag säger - får sin älskade dummy..
Ett vassområde på gångavstånd från jobbet. Fint både för rutor och kontroll, synd att vi måste byta mark..
Lördagen blev lite fysträning i blåbärsris med mor och sofie. De var solidariska nog att springa runt i skogen och kasta dummisar när vi skulle skritta.. hmm..
Jag kom snabbt på att jag nog inte riktigt visste hur mycket jag skulle låta henne gå. Upp till 50m, men bara en 50m sträcka per promenad, eller 50m jobb sen vila genom att få gå som hon vill och sen 50m till? Fråga till Annika helt enkelt.
Idag är det söndag och jag har fått klättra. Försökte träna lite lydnad innan men hon kändes väldigt slö. Funderar på om det är efter risträningen igår, kanske lite ont i muskler? Vi slutade ganska snabbt eftersom jag kände att jag bara blev irriterad av hennes oengagemang, men klättringen var väldigt kul. Klarade en 6c (som jag tror har varit 6b+ tidigare) och ett gäng 6b utan några större problem, känns som det börjar komma tillbaka lite!! :)
Nu blir det kvällspromenad med therese och imorgon lydnadsträning på Tjörns BK!
Låter som att det har varit en lång vecka...
Efter det fick vi göra lite ställande och läggande under gång, som inte gick särskilt bra förra veckan, ställandet iallafall. Vi har tränat på det lite under veckan och det verkar ha kommit tillbaka, gick väldigt bra när vi gjorde det för Linda åtminstonde.
Mina nerver börjar bli lite sköra nu, med bara en vecka kvar till tävling, jag som trodde att jag inte skulle bry mig, det är ju bara lydnad... :S
På onsdagen åkte jag och Trassa upp till Agneta för att träna lite med henne och Taco. Efter en inte så lyckad start med att få hundarna att stanna på en plats gick det väldigt bra med taco resten. Härligt att se hur fint han lyssnar på signaler även på långt håll och snabb är han också.
Trassa visade sig inte helt från sin bästa sida, inte hennes matte heller. Tvärtemot alla "regler" blåste jag stoppsignal när vi tränade rutan och hon inte sprang till rätt ställe. Naturligtvis lyssnade hon inte heller. Jag blev väldigt besviken, främst på mig själv för att jag blåste när jag inte skulle eftersom jag vet (eller kan misstänka) att det är för långt avstånd för oss fortfarande. Sen kan jag inte låta bli att bli lite besviken och tappa lite tålamod att det skall krävas så mycket arbete bara för att få hunden att stanna - alla andra hundar stannar ju och lyssnar så snällt!!!
Efter det fick jag sansat mig lite och gjort lite kontrollövningar som efter några omtagningar gick bra :) Agneta fick placera ut två tennisbollar så att trassa inte såg och så tränade jag klockan med dem. Om hon inte stannade direkt och tittade på mig eller om hon inte sprang åt det hållet jag visade ( mer än två meter) fick hon börja om igen.
Torsdagen är den officiella vilodagen och ägnas åt sömn, småpromenader och massage. Spännande med massagen nu, tycker jag hittar nya små muskler varje gång och hon står mycket finare. Har märkt att hon kan sträcka ut båda bakbenen ungefär lika länge nu, innan ramlade hon nästan alltid till när hon sträckte ut det högra (svaga sidan) så lite har allt hänt med hennes balans!
Fredagen var lite kontrollövningar igen, jag försöker göra dem lite svårare nu, några dolda och några synliga. Skicka - stanna - skicka åt ett annat håll - stanna nära - söksignal.. och försöker dra ut avstånden lite mellan mig och henne, men inte så mycket att det inte fungerar längre. Känns ibland lite elakt på något vis, att försöka få henne att göra fel, men jag tror ändå att detta är sättet att få henne att förstå att hon måste lyssna. Målet är att hon efter att ha tvingats att lyssna ett tag faktiskt skall inse att det är ganska trevligt att samarbeta också och att hon - om hon gör precis vad jag säger - får sin älskade dummy..
Ett vassområde på gångavstånd från jobbet. Fint både för rutor och kontroll, synd att vi måste byta mark..
Lördagen blev lite fysträning i blåbärsris med mor och sofie. De var solidariska nog att springa runt i skogen och kasta dummisar när vi skulle skritta.. hmm..
Jag kom snabbt på att jag nog inte riktigt visste hur mycket jag skulle låta henne gå. Upp till 50m, men bara en 50m sträcka per promenad, eller 50m jobb sen vila genom att få gå som hon vill och sen 50m till? Fråga till Annika helt enkelt.
Idag är det söndag och jag har fått klättra. Försökte träna lite lydnad innan men hon kändes väldigt slö. Funderar på om det är efter risträningen igår, kanske lite ont i muskler? Vi slutade ganska snabbt eftersom jag kände att jag bara blev irriterad av hennes oengagemang, men klättringen var väldigt kul. Klarade en 6c (som jag tror har varit 6b+ tidigare) och ett gäng 6b utan några större problem, känns som det börjar komma tillbaka lite!! :)
Nu blir det kvällspromenad med therese och imorgon lydnadsträning på Tjörns BK!
Låter som att det har varit en lång vecka...
onsdag 23 mars 2011
Klätterminnen - Torfinnstinderne
I september 2008 åkte jag och fyra kolleger från mitt norska jobb till Jotunheimen för att vandra/klättra/repilera oss över de tre topparna i Torfinnstraversen.
Jag försökte in i det sista komma undan, dels för att jag inte visste om jag skulle klara det och dels för att det var mycket att göra på jobbet. Efter ett löfte om att jag fick hjälp att beräkna och rita ett hisschakt på skolan jag höll på med kunde jag inte längre säga nej - och vad glad jag är för det!
På gräset bakom denna stuga bodde vi två nätter, innan och efter toppturen
Vi var ute från fredag eftermiddag till söndag eftermiddag. Det var lite sent på säsongen vilket gjorde att broar var borttagna och hytterne stängda. Den fyra timmar långa promenaden till hytten gick därför genom iskalla glaciärfloder där vi fick vada upp till låren.. brr..
Vi var fem stycken som vandrade, två som har stor vana vid extremsporter av alla de slag och vi tre andra som inte riktigt hade sett så brant terräng innan.. och som typiskt är för norrmännen - alla kan vara med - det är bara lite "luftigt"...
Anders på topp 2
... som är smal, smal och brant på båda sidor
Fyra av fem stolta efter en 12 timmars vandring över dessa tre toppar på över 2000 m ö h
Jag försökte in i det sista komma undan, dels för att jag inte visste om jag skulle klara det och dels för att det var mycket att göra på jobbet. Efter ett löfte om att jag fick hjälp att beräkna och rita ett hisschakt på skolan jag höll på med kunde jag inte längre säga nej - och vad glad jag är för det!
På gräset bakom denna stuga bodde vi två nätter, innan och efter toppturen
Vi var fem stycken som vandrade, två som har stor vana vid extremsporter av alla de slag och vi tre andra som inte riktigt hade sett så brant terräng innan.. och som typiskt är för norrmännen - alla kan vara med - det är bara lite "luftigt"...
Van livsriskerare till höger och ovan till vänster. Molnen just passerade!
Lite vila på 1.a toppen där världen har klarnat upp
I väntan på första repilering
I väntan på första repilering
Anders på topp 2
Här har vi just tagit oss ner...
...och är mycket glada och nöjda över det!
Vår expeditionsledare och chef som inte drar sig för någonting och har friklättrat
Torfinnstinderne åt motsatt håll mot vår vandring
Stela miner inför sista passagen...
...och är mycket glada och nöjda över det!
Vår expeditionsledare och chef som inte drar sig för någonting och har friklättrat
Torfinnstinderne åt motsatt håll mot vår vandring
Stela miner inför sista passagen...
... som är smal, smal och brant på båda sidor
Fyra av fem stolta efter en 12 timmars vandring över dessa tre toppar på över 2000 m ö h
Underbart, spännande och emellanåt livsfarligt - tyckte vi ovana iallafall. Jag fick ett litet infall strax innan sista toppen att börja klättra själv, utan säkring.. Råkade komma lite högt upp innan jag märkte att jag inte kom vidare, blev rädd och hela benen började skaka.
Hjälpen nerifrån lät: Tyvärr, du är för högt upp - vi når dig inte - du måste ta dig ner själv.. och så blev det, men lite darrig var jag efteråt..
Vackrare natur får man leta länge efter - rekommenderas ett besök!
Hjälpen nerifrån lät: Tyvärr, du är för högt upp - vi når dig inte - du måste ta dig ner själv.. och så blev det, men lite darrig var jag efteråt..
Vackrare natur får man leta länge efter - rekommenderas ett besök!
Drama Queen..
.. har Trassa blivit kallad av både jaktkursinstruktör och massör. Gäller att skrika ordentligt så att alla vet hur misshandlad man blir!
Fröken Drama
Det är kanske det jag och Trassa gillar med varann, vår ömsesidiga förkärlek för överdrifter och förmågan att ta till synes meningslösa saker på mycket stort allvar..
Det är kanske det jag och Trassa gillar med varann, vår ömsesidiga förkärlek för överdrifter och förmågan att ta till synes meningslösa saker på mycket stort allvar..
tisdag 22 mars 2011
Fysioterapi 2
Igår var vi hos Annika igen för en andra genomgång. Jag har försökt hålla massage varje kväll, men det gick lite sämre på slutet. Annika tyckte ändå att det såg bättre ut. Hon tyckte det var stor skillnad på hur Trassa satte ner baktassarna, att hon höll dem mer under sig istället för ut på sidorna.
Det är väldigt kul och spännande att se henne jobba, när hon visar hur hon lossar på ett ställe och hur det ger reaktioner i en annan del av hunden. Hon lossade lite spänningar främst i linjen högerfram - vänster bak, som är den diagonalen som Trassa använder mest, men hon ville inte lossa för mycket på en gång för då skulle kroppen bli för ostabil och skaderisken för stor. Jag är så glad att vi har hamnat hos Annika som verkligen vet vad hon gör, känns som man kan göra endel skada också..
Mina uppgifter hemma är att börja träna på skritt i t.ex. blåbärsris. Bara lite kort till att börja med så att hon får en chans att börja bygga lite muskler. Det bästa skall vara att lära henne gå framför i lugn takt, så att jag kan se att hon lyfter genom att böja i knät, inte dra det utåt. Inte helt lätt uppgift för mig..
Jag skall också fortsätta massera som förut och så har hon fått ett täcke som skall hålla musklerna lite varma (som jag har lånat av henne en stund nu för att se hur det känns).
Jag har tänkt att jag skall fortsätta träna henne med stegen inne också, men annika sade att hon det nog inte kommer räcka för henne i längden, utan att vi måste gå lite längre i "träningsterräng" sen.
Första steget är att långsamt ta henne upp till att orka ca 50m, sen skulle man hålla sig på 50 m ett tag för att sedan stegra det upp till ca 300m. Ökar man för snabbt kommer hon få träningsvärk och bli stelare några dagar - då skall vi vänta ut detta tills hon är som vanligt igen innan vi fortsätter träningen.
Det är bra att komplettera med vanlig frihet i skogen så att trassa själv får lära känna de nya rörelserna. Känns lite svårt att lyckas hålla koll på allt, hur hon går, hur hon ser ut, hur musklerna känns.. men vi skall försöka!
Det är väldigt kul och spännande att se henne jobba, när hon visar hur hon lossar på ett ställe och hur det ger reaktioner i en annan del av hunden. Hon lossade lite spänningar främst i linjen högerfram - vänster bak, som är den diagonalen som Trassa använder mest, men hon ville inte lossa för mycket på en gång för då skulle kroppen bli för ostabil och skaderisken för stor. Jag är så glad att vi har hamnat hos Annika som verkligen vet vad hon gör, känns som man kan göra endel skada också..
Mina uppgifter hemma är att börja träna på skritt i t.ex. blåbärsris. Bara lite kort till att börja med så att hon får en chans att börja bygga lite muskler. Det bästa skall vara att lära henne gå framför i lugn takt, så att jag kan se att hon lyfter genom att böja i knät, inte dra det utåt. Inte helt lätt uppgift för mig..
Jag skall också fortsätta massera som förut och så har hon fått ett täcke som skall hålla musklerna lite varma (som jag har lånat av henne en stund nu för att se hur det känns).
Jag har tänkt att jag skall fortsätta träna henne med stegen inne också, men annika sade att hon det nog inte kommer räcka för henne i längden, utan att vi måste gå lite längre i "träningsterräng" sen.
Första steget är att långsamt ta henne upp till att orka ca 50m, sen skulle man hålla sig på 50 m ett tag för att sedan stegra det upp till ca 300m. Ökar man för snabbt kommer hon få träningsvärk och bli stelare några dagar - då skall vi vänta ut detta tills hon är som vanligt igen innan vi fortsätter träningen.
Det är bra att komplettera med vanlig frihet i skogen så att trassa själv får lära känna de nya rörelserna. Känns lite svårt att lyckas hålla koll på allt, hur hon går, hur hon ser ut, hur musklerna känns.. men vi skall försöka!
tisdag 15 mars 2011
Första dirigeringshelgen!
Av tre i Moheda är över. Här kommer stödet för minnet och tvånget för att vara envis..
Började med synlig dirigering. Kasta markering - skicka. Kasta markering - skicka på dirigering. Detta för att testa nivån på hundarna. Alla klarade det utan problem, även vi, men det trodde jag vi skulle klara.
Därefter en helt dold dirigering, lätt sa hon. Gick inte alls. Trassa sprang lite snett mot vad jag visade och in i en buske, blåste stopp som hon inte reagerade på. Kallade in, skickade igen. Hon sprang mer i anvisad riktning och sen in i samma buske fast motsatt sida - ca 5 m ifrån mig. Sen behövde vi som tur var inte försöka mer.. Nyttigt att se hur tydligt hon tror att det är första buske hon skall leta i, brukar ju ligga där..!
Innan de första "testen" satt vi inne och alla fick berätta om sig själva. Vilka svagheter man ansåg sig ha som förare som stod i vägen för vår gemensamma "framgång". Mitt hinder är att jag inte helt säkert vet hur jag skall hantera trassa. När hon inte gör som jag vill - är det för att hon inte förstår eller för att hon tycker att hennes idé är så mycket bättre än min. Detta i kombination med att mitt tålamod/planering inte räcker längre än en månad eller vecka vad det gäller träningsplan.
Nu har jag fått en plan/läxa som vi skall träna på i två månader. Det viktigaste med planen är att inte dras med och skicka på för svåra saker - bara för att andra gör det.
Jag har haft känslan mer eller mindre hela tiden med Trassa att jag inte kan tillåta henne att göra saker lite slarvigt, att jag inte kan låta henne komma undan med någonting, för du skulle jag tappa taget om henne helt. Nu är inte det helt sant, särskilt inte i lydnadssammanhang, men i koppel, fot, dirigering och bajsätarsammanhang så verkar det vara så. Det kräver av mig att jag skärper mig och inte accepterar någonting - absolut ingenting. Märker jag att jag inte klarar det, då skall jag inte träna den dagen, helst inte ha henne lös eller i koppel heller.. kanske en mysig fot/köttbullepromenad runt härlanda tjärn när alla man möter tittar så längtansfullt på den jättelydiga hunden :)
Den viktigaste övningen för oss är kontroll/tecken. När jag blåser stopp skall hon alltid vända sig och titta på mig inte titta och lukta åt alla andra håll. Om hon inte gör det - gå fram och säg till och börja sedan om från början varje gång. Svårt för mig, men vänjer mig nog.. Tanken är att man börjar på nytt varje gång, kanske lite som i klickerträningen - äsch så dumt, gjorde du fel - men då börjar vi om igen (och du fick ingen belöning, hehe).
Jag skall försöka skapa mycket störningar åt ena hållet för att sedan skicka henne åt det andra. Störningar kan vara skott, kast, rop, vilt... Har jag blåst stopp så måste hon stanna och titta på mig. Gäller även om hon råkar stå på dummyn, skall inte ta upp den innan söksignal, åtminstonde inte när stopp har blåsts först.
Viktigt att börja nära och stretcha avståndet långsamt, eftersom jag inte hinner korrigera i tid annars. Detta blir den största utmaningen för mig skulle jag tro. Vi får gärna träna på detta varje dag (de andra fick bara träna varannan/var tredje dag) och vi skall träna på ny mark varje gång, annars lär hon sig snabbt att det finns vissa ställen där hon måste lyda och på övriga gäller "hennes" regler.
Nästa övning som jag har tänkt att vi skall göra två gånger i veckan är rutan. Jag har tänkt att vi skall hålla oss till spårat och synligt de första veckorna. Jag tycker att hon behöver få ut lite avstånd och bli lite rakare i sina linjetag. Tycker också att det känns skönt att göra något som jag vet att hon lyckas med när det blir så mycket tillsägelser på det andra. När vi kommer till de högre stegen är det bra att gå tillbaka hit ibland för att "slipa till", förlänga och variera. Det stora problemet här är som vanligt mark. Principen för alla dessa skick är att går hon inte rakt - kalla tillbaka och börja om, gå ut och visa dirigeringen igen vid behov. Samma sak gäller när de är dolda. Skadar inte att försöka, bara man rättar till det. Det dummaste jag kan göra är att börja blåsa och dirigera på dessa skicken - känns som jag har gjort det redan..
Tredje uppgiften är att träna närsök. Kan skjuta med apportkastare (bara skott) ner i en buskeför att hålla intresset i området. Skicka sedan hunden, låt den söka ett tag, stötta med beröm och söksignal mär detn gör rätt. Kasta in en boll efter en stund när hunden inte ser det. Detta skall lära hunden att ligga kvar och söka länge och noggrant i ett område när jag säger att den skall göra det. Om den går ut ur området, stoppa med stoppsignal och skicka tillbaka. Inte det lättaste med trassa, så antingen starta i koppel, eller se det mer som signalträning enligt ovan.
Fjärde uppgiften är att träna på över. Det kan vara över en häck, mur, å , flod, staket.. över något helt enkelt.
Även tänka på att använda så små låga signaler som möjligt, då måste de koncentrera sig mer på att höra plus att man har något att ta till när det är långa avstånd.
Började med synlig dirigering. Kasta markering - skicka. Kasta markering - skicka på dirigering. Detta för att testa nivån på hundarna. Alla klarade det utan problem, även vi, men det trodde jag vi skulle klara.
Därefter en helt dold dirigering, lätt sa hon. Gick inte alls. Trassa sprang lite snett mot vad jag visade och in i en buske, blåste stopp som hon inte reagerade på. Kallade in, skickade igen. Hon sprang mer i anvisad riktning och sen in i samma buske fast motsatt sida - ca 5 m ifrån mig. Sen behövde vi som tur var inte försöka mer.. Nyttigt att se hur tydligt hon tror att det är första buske hon skall leta i, brukar ju ligga där..!
Innan de första "testen" satt vi inne och alla fick berätta om sig själva. Vilka svagheter man ansåg sig ha som förare som stod i vägen för vår gemensamma "framgång". Mitt hinder är att jag inte helt säkert vet hur jag skall hantera trassa. När hon inte gör som jag vill - är det för att hon inte förstår eller för att hon tycker att hennes idé är så mycket bättre än min. Detta i kombination med att mitt tålamod/planering inte räcker längre än en månad eller vecka vad det gäller träningsplan.
Nu har jag fått en plan/läxa som vi skall träna på i två månader. Det viktigaste med planen är att inte dras med och skicka på för svåra saker - bara för att andra gör det.
Jag har haft känslan mer eller mindre hela tiden med Trassa att jag inte kan tillåta henne att göra saker lite slarvigt, att jag inte kan låta henne komma undan med någonting, för du skulle jag tappa taget om henne helt. Nu är inte det helt sant, särskilt inte i lydnadssammanhang, men i koppel, fot, dirigering och bajsätarsammanhang så verkar det vara så. Det kräver av mig att jag skärper mig och inte accepterar någonting - absolut ingenting. Märker jag att jag inte klarar det, då skall jag inte träna den dagen, helst inte ha henne lös eller i koppel heller.. kanske en mysig fot/köttbullepromenad runt härlanda tjärn när alla man möter tittar så längtansfullt på den jättelydiga hunden :)
Den viktigaste övningen för oss är kontroll/tecken. När jag blåser stopp skall hon alltid vända sig och titta på mig inte titta och lukta åt alla andra håll. Om hon inte gör det - gå fram och säg till och börja sedan om från början varje gång. Svårt för mig, men vänjer mig nog.. Tanken är att man börjar på nytt varje gång, kanske lite som i klickerträningen - äsch så dumt, gjorde du fel - men då börjar vi om igen (och du fick ingen belöning, hehe).
Jag skall försöka skapa mycket störningar åt ena hållet för att sedan skicka henne åt det andra. Störningar kan vara skott, kast, rop, vilt... Har jag blåst stopp så måste hon stanna och titta på mig. Gäller även om hon råkar stå på dummyn, skall inte ta upp den innan söksignal, åtminstonde inte när stopp har blåsts först.
Viktigt att börja nära och stretcha avståndet långsamt, eftersom jag inte hinner korrigera i tid annars. Detta blir den största utmaningen för mig skulle jag tro. Vi får gärna träna på detta varje dag (de andra fick bara träna varannan/var tredje dag) och vi skall träna på ny mark varje gång, annars lär hon sig snabbt att det finns vissa ställen där hon måste lyda och på övriga gäller "hennes" regler.
Nästa övning som jag har tänkt att vi skall göra två gånger i veckan är rutan. Jag har tänkt att vi skall hålla oss till spårat och synligt de första veckorna. Jag tycker att hon behöver få ut lite avstånd och bli lite rakare i sina linjetag. Tycker också att det känns skönt att göra något som jag vet att hon lyckas med när det blir så mycket tillsägelser på det andra. När vi kommer till de högre stegen är det bra att gå tillbaka hit ibland för att "slipa till", förlänga och variera. Det stora problemet här är som vanligt mark. Principen för alla dessa skick är att går hon inte rakt - kalla tillbaka och börja om, gå ut och visa dirigeringen igen vid behov. Samma sak gäller när de är dolda. Skadar inte att försöka, bara man rättar till det. Det dummaste jag kan göra är att börja blåsa och dirigera på dessa skicken - känns som jag har gjort det redan..
Tredje uppgiften är att träna närsök. Kan skjuta med apportkastare (bara skott) ner i en buskeför att hålla intresset i området. Skicka sedan hunden, låt den söka ett tag, stötta med beröm och söksignal mär detn gör rätt. Kasta in en boll efter en stund när hunden inte ser det. Detta skall lära hunden att ligga kvar och söka länge och noggrant i ett område när jag säger att den skall göra det. Om den går ut ur området, stoppa med stoppsignal och skicka tillbaka. Inte det lättaste med trassa, så antingen starta i koppel, eller se det mer som signalträning enligt ovan.
Fjärde uppgiften är att träna på över. Det kan vara över en häck, mur, å , flod, staket.. över något helt enkelt.
Även tänka på att använda så små låga signaler som möjligt, då måste de koncentrera sig mer på att höra plus att man har något att ta till när det är långa avstånd.
tisdag 1 mars 2011
Träningsuppehåll
Vi fortsätter försöka låta bli att träna. Koppelpromenader lite oftare istället och helt omöjligt. Resultatet blir ingenting. Nästan ingenting. Trassa har fått massage alla dagar utan en den senaste veckan.
Jag har också försökt frishejpa in att hon skall gå över stegen. Hon skall helst gå lugnt över stegen och lyfta noga på ett ben i taget. Våran version blir mer att hon ligger - står - ligger - står - stampar på stegen så den åker iväg - ligger på stegen - stampar med en framtass mellan stegen: godis.
Målet just nu är att belöna när hon flyttar bakbenen mer in mot stegen. Förhoppningen är att hon skall koppla rörelsen som bakbenen gör till belöningen och därmed bli mer medveten om att hon har dem också, att det inte bara är frambenen som räknas.
Känns som att det är ganska långt kvar och jag vet inte riktigt hur jag skall göra för att få henne mindre hysterisk, men det kanske går bättre i nästa fas när hon får göra det på kommando - eller också blir jag tvungen att lägga in ett extra sakta kommando (och låtsas att hon vet vad det betyder).
Tycker trots allt att hon har blivit lite rakare i sina bakben, jag kan inte se om hon rör sig rätt eller inte, men hon sträcker på sig lite längre och med bättre balans bak än vad jag tycker att hon gjorde för en vecka sedan. Jag tycker också att hon står bättre med bakbenen, de pekar inte utåt lika mycket. Kan också vara jag som inbillar mig för att jag vill att det skall vara så..
Det är väldigt svårt att känna. Tycker inte att jag kan känna knutar som på en människa, men efter att jag har hållit på en stund brukar jag hitta lite ställen som känns stelare än andra. Skall bli väldigt spännande att komma tillbaka och få höra om det är någon skillnad mot hur det var förra gången.
Nu blir det lite stegeträning ändå!
Jag har också försökt frishejpa in att hon skall gå över stegen. Hon skall helst gå lugnt över stegen och lyfta noga på ett ben i taget. Våran version blir mer att hon ligger - står - ligger - står - stampar på stegen så den åker iväg - ligger på stegen - stampar med en framtass mellan stegen: godis.
Målet just nu är att belöna när hon flyttar bakbenen mer in mot stegen. Förhoppningen är att hon skall koppla rörelsen som bakbenen gör till belöningen och därmed bli mer medveten om att hon har dem också, att det inte bara är frambenen som räknas.
Känns som att det är ganska långt kvar och jag vet inte riktigt hur jag skall göra för att få henne mindre hysterisk, men det kanske går bättre i nästa fas när hon får göra det på kommando - eller också blir jag tvungen att lägga in ett extra sakta kommando (och låtsas att hon vet vad det betyder).
Tycker trots allt att hon har blivit lite rakare i sina bakben, jag kan inte se om hon rör sig rätt eller inte, men hon sträcker på sig lite längre och med bättre balans bak än vad jag tycker att hon gjorde för en vecka sedan. Jag tycker också att hon står bättre med bakbenen, de pekar inte utåt lika mycket. Kan också vara jag som inbillar mig för att jag vill att det skall vara så..
Massagen tyckte jag att hon var lite känsligare för i söndagskväll när vi hade varit på träning med lite andra hundar (sånt vi inte skulle göra). Hon reagerade ganska mycket när jag tryckte på ryggmusklerna. Igår var hon mer avslappnad igen.
Det är väldigt svårt att känna. Tycker inte att jag kan känna knutar som på en människa, men efter att jag har hållit på en stund brukar jag hitta lite ställen som känns stelare än andra. Skall bli väldigt spännande att komma tillbaka och få höra om det är någon skillnad mot hur det var förra gången.
Nu blir det lite stegeträning ändå!
onsdag 23 februari 2011
Fysioterapi
Idag har jag och trassa varit hos fysioterapeut. Hon har vid några olika tillfällen pipit till när hon har rest sig eller fastnat med höger bakben. Detta första besöket bestod av en Funktionsanalys.
Vår terapeut tyckte inte att det verkade som att det låg någon skada bakom, men däremot använder Trassa sina muskler fel. Istället för att driva steget framåt och hålla balansen med ryggen - så gör hon det med bakbenen. Både lår och rygg var därför väldigt stela, med dålig cirkulation som följd.
Var väldigt spännande att sitta där och titta, se hennes reaktioner och avkoppling. Efter en timmes knutupplösning hade Trassa hållning redan blivit bättre. Det jag skall hålla koll på nu är att hon har knän och tår på bakbenen rakt fram och inte utåt.
För att uppnå detta skall jag massera, eller mer trycka, och baserat på Trassas reaktioner förstå vart jag skall lägga mest energi. Parallellt med detta skall hon lära sig att gå långsamt över en liggande stege. Då aktiveras de musklerna som skall aktiveras. Någongång fram i höst är hon förhoppningsvis omprogrammerad och har lärt sig att automatiskt använda dessa "nya" muskler istället.
Känns spännande att börja och jag hoppas att vi ska lyckas få ordning på detta. Fördelen är att det inte har gått så långt att det är ett allvarligt problem.. än..
Just nu ligger hon på sidan och sover, blev väldigt trött av detta. Jag tycker att bakbenen ser rakare ut än vad det har gjort innan. Konstaterades under timmen att hon inte kunde sträcka ut varken fram eller bakben ordentligt för att musklerna har blivit för stora på fel ställen - och inte existerar på andra.
Det tråkiga med detta är att vi rekommenderades träningsuppehåll på en månad. Om två veckor är det första gången på dirigeringskursen hos Birgitta. Sunt förnuft fick jag som ny rekommendation då..
Problemet är att när man börjar lossa på spänningarna så blir hon lite lösare ett tag innan de nya musklerna utvecklas - under tiden är det ökad skaderisk. Vi skall i alla fall åka på kursen, så får vi se hur mycket vi gör när vi väl är där.
Vår terapeut tyckte inte att det verkade som att det låg någon skada bakom, men däremot använder Trassa sina muskler fel. Istället för att driva steget framåt och hålla balansen med ryggen - så gör hon det med bakbenen. Både lår och rygg var därför väldigt stela, med dålig cirkulation som följd.
Var väldigt spännande att sitta där och titta, se hennes reaktioner och avkoppling. Efter en timmes knutupplösning hade Trassa hållning redan blivit bättre. Det jag skall hålla koll på nu är att hon har knän och tår på bakbenen rakt fram och inte utåt.
För att uppnå detta skall jag massera, eller mer trycka, och baserat på Trassas reaktioner förstå vart jag skall lägga mest energi. Parallellt med detta skall hon lära sig att gå långsamt över en liggande stege. Då aktiveras de musklerna som skall aktiveras. Någongång fram i höst är hon förhoppningsvis omprogrammerad och har lärt sig att automatiskt använda dessa "nya" muskler istället.
Känns spännande att börja och jag hoppas att vi ska lyckas få ordning på detta. Fördelen är att det inte har gått så långt att det är ett allvarligt problem.. än..
Just nu ligger hon på sidan och sover, blev väldigt trött av detta. Jag tycker att bakbenen ser rakare ut än vad det har gjort innan. Konstaterades under timmen att hon inte kunde sträcka ut varken fram eller bakben ordentligt för att musklerna har blivit för stora på fel ställen - och inte existerar på andra.
Det tråkiga med detta är att vi rekommenderades träningsuppehåll på en månad. Om två veckor är det första gången på dirigeringskursen hos Birgitta. Sunt förnuft fick jag som ny rekommendation då..
Problemet är att när man börjar lossa på spänningarna så blir hon lite lösare ett tag innan de nya musklerna utvecklas - under tiden är det ökad skaderisk. Vi skall i alla fall åka på kursen, så får vi se hur mycket vi gör när vi väl är där.
söndag 6 februari 2011
Lite träning
Hon är inte lika ignorerande som hon var innan saker började lossna, men det märktes att hon inte kunde låta bli att testa sina egna vägar och tankar. Det är trots allt hon som vet bäst. Tycker Trassa.
Mitt uppdrag blir att återigen gå tillbaka lite (några djupa andetag) bygga upp sakta och se framstegen :)
Nu har vi lekt en stund. Försökt få henne att skälla genom att jaga upp henne och sen kunna belöna. Fyra år att få skäll för att skälla verkar ha fått henne att inte se det som någon möjlighet till belöning genom skall. Hur gör man då? Mina försök med att yla och skälla fick henne snarare att pendla mellan gapskratt och förskräckelse istället för att härma mig. Konstigt.
Lydnadskursen börjar snart igen. Tre gången kvar och sen fortsättning med tvåan för de som vill. Tror jag vill men har ingen lust att betala. Funderar på några privatlektioner på karinshundservice istället.
Trodde hon hade somnat nu efter vår lek, men icke. Istället ligger hon blickstilla och bara stirrar på mig.
stor hund håller på att välta
onsdag 2 februari 2011
Vi har ju inte gjort så mycket det senaste. Varken jag eller hunden.
Jo, jag har faktiskt varit och klättrat en gång till, denna gången gick det lite bättre, fick tillbaka lite av den gamla känslan. Lite noggrannare med fötterna och lite mer tanke att spara energi så mycket det går - och då kändes det skönt. 6a+ utan större problem och nästan 6b, men var sista leden för dagen så jag gav mig i fallet på sista överhänget, men vill dit igen snart!
För Trassa lever livets tråkiga dagar. Gå i koppel, löpa och sitta och vänta när jag jobbar. Inget liv för en liten arbetsmyra, men det är ju så tråkigt väder..
Imorgon vänder det! Då ska vi ut med dummies under armen och se vad som har gått förlorat på två veckor. Satsar på ingenting!
Jo, jag har faktiskt varit och klättrat en gång till, denna gången gick det lite bättre, fick tillbaka lite av den gamla känslan. Lite noggrannare med fötterna och lite mer tanke att spara energi så mycket det går - och då kändes det skönt. 6a+ utan större problem och nästan 6b, men var sista leden för dagen så jag gav mig i fallet på sista överhänget, men vill dit igen snart!
För Trassa lever livets tråkiga dagar. Gå i koppel, löpa och sitta och vänta när jag jobbar. Inget liv för en liten arbetsmyra, men det är ju så tråkigt väder..
Imorgon vänder det! Då ska vi ut med dummies under armen och se vad som har gått förlorat på två veckor. Satsar på ingenting!
torsdag 13 januari 2011
söndag 2 januari 2011
Att utnyttja snön
Nu har jag och Trassa haft premiär i längdåkningsspåret. Har varit sugen att testa länge nu, hon är ju duktig på att dra i kopplet - så att dra till lite nytta kändes inte helt omöjligt.
Vi tog med oss mor och åkte till Öjersjö Golfbana för det stora testet. Eftersom jag misstänkte att jag inte skulle kunna ha någon total kontroll över Trassa föredrog jag ett ställe där det inte var för mycket folk. Här möttes vi av en full parkering och människor, skidor och stavar överallt..
Troligen av lathet och kanske lite utmanaödetlängtan stannade vi kvar och bestämde oss för ett varv på 6 kilometersslingan. Till min fasa började spåren med en nedförsbacke. Vi gav oss av och så fort Trassa märkte att jag hängde på i lite högre fart ökade hon, och ökade och ökade.. Jag hängde på skrattande och skrikande med full koncentration på att hålla balansen - det gick!
Några fall blev det längs spåret, men främst när vi nästan inte hade någon fart. Det verkade som att trassa väldigt gärna ville komma ikapp de som åkte framför för då fick hon extra fart. Efter ca halva slingan började hon nog bli lite trött, för då kunde mamma nästan hålla jämn fart med oss.
Det vi hade behövt lära oss är däremot hur man får hunden att springa rakt framför en - nu sprang hon lite mer snett framför. Tänker mig att hon blir snedsliten då och det vill jag ju inte.. Nu verkar snön däremot ge sig, så vi kanske får vänta ett år till..
Vi tog med oss mor och åkte till Öjersjö Golfbana för det stora testet. Eftersom jag misstänkte att jag inte skulle kunna ha någon total kontroll över Trassa föredrog jag ett ställe där det inte var för mycket folk. Här möttes vi av en full parkering och människor, skidor och stavar överallt..
Troligen av lathet och kanske lite utmanaödetlängtan stannade vi kvar och bestämde oss för ett varv på 6 kilometersslingan. Till min fasa började spåren med en nedförsbacke. Vi gav oss av och så fort Trassa märkte att jag hängde på i lite högre fart ökade hon, och ökade och ökade.. Jag hängde på skrattande och skrikande med full koncentration på att hålla balansen - det gick!
Några fall blev det längs spåret, men främst när vi nästan inte hade någon fart. Det verkade som att trassa väldigt gärna ville komma ikapp de som åkte framför för då fick hon extra fart. Efter ca halva slingan började hon nog bli lite trött, för då kunde mamma nästan hålla jämn fart med oss.
Det vi hade behövt lära oss är däremot hur man får hunden att springa rakt framför en - nu sprang hon lite mer snett framför. Tänker mig att hon blir snedsliten då och det vill jag ju inte.. Nu verkar snön däremot ge sig, så vi kanske får vänta ett år till..
Ett halvårs förfall
Jag och elias gjorde ett tappert försök att komma igång med lite inneklättring igen. I vanliga fall brukar jag utan problem komma upp för 6a väggar, även nya leder. 6b brukar gå med lite problem, men dock gå. 6c är utmaningsnivån..
Denna gången kändes det inte helt så. Vi började på 6a som gick, men en led på 6a+ knäckte oss båda.. Kan vara lite nedslående, men var riktigt kul ändå. 6a+ leden som jag inte klarade var med mycket balans och dåliga grepp - min favoritledtyp helt enkelt! Nu skall det undersökas hur många veckor det tar innan jag klarar den!
Blir nog inga klätterkurser detta året (heller). Vi har precis bestämt oss för att ta 40 dagars vandring över norra Spanien, den efterlängtade pilgrimsleden till Santiago de Compostela. Denna lilla utflykt får vara tillräckligt på äventyrsfronten detta nya 2011. Skall bli spännande att se hur länge kroppen håller och om det kommer vara mest plågsamt eller mest fantastiskt. Med min verklighetsuppfattning tror jag naturligtvis att det kommer vara underbart hela tiden!
Denna gången kändes det inte helt så. Vi började på 6a som gick, men en led på 6a+ knäckte oss båda.. Kan vara lite nedslående, men var riktigt kul ändå. 6a+ leden som jag inte klarade var med mycket balans och dåliga grepp - min favoritledtyp helt enkelt! Nu skall det undersökas hur många veckor det tar innan jag klarar den!
Blir nog inga klätterkurser detta året (heller). Vi har precis bestämt oss för att ta 40 dagars vandring över norra Spanien, den efterlängtade pilgrimsleden till Santiago de Compostela. Denna lilla utflykt får vara tillräckligt på äventyrsfronten detta nya 2011. Skall bli spännande att se hur länge kroppen håller och om det kommer vara mest plågsamt eller mest fantastiskt. Med min verklighetsuppfattning tror jag naturligtvis att det kommer vara underbart hela tiden!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)